icke något sådant exempel, ÖSTERRIKE. Ministerkrisen synes nu omsider närma sig sin slutliga lösning. Sedan äfven deputeraden Kaiserseld tillbakavisat den honom erbjudna posten som vest-österrisk ministerpresident, lärer den nuvarande krigsministern Hasner beqvämat sig att öfvertaga densamma. Då Uasner förut varit lärare i statsrätt vid Prags universitet och anses som en af cxrekernas ifrigaste motståndare, synes hans utnämning till ministerpresident ingalunda bebåda någon försonlig politik gentemot de slaviska kronländerna. De fyra andra hittillsvarande ministrarne — Giskra, Herbst, Plener och Brestl — qvarblifva i kabinettet. ,,Presse vill veta, att de öfverlemnat kejsaren ett nytt memorandum angående utjemningen med Böhmen och Galizien. För öfrigt erfar man, att det vid slutet af adressdebatten kommit till nya anfall emot rikskansleren Benst. Adressutskottets ordförande, baron Tinti, tordrade, att det skulle sättas en bestämd gräns för rikskanslerens inblandning i de inre regeringsangeägenheterna, samt att det till följe häraf vore önskligt, att han icke hade säte i riksrådet. Det meddelas också, att rikskanslern lärer beslutat attnedlägga sitt mandat som representant 1ör staden Reichenbergi Böhmen. Franska tidningar innehålla ett telegram från Wien, enligt hvilket Beust skulle hafva i sinnet att byta embete med Österrikes ambassadör i Paris, furst Metternich; vi behöfva helt säkert icke påpeka, huru osannolik denna kombination är. FRANKRIKE. Diskussionen om handelsfrågan fortsättes i lagstiftande församlingen. Den 24 dennes svarade direktören i generaltullstyrelsen, regeringskommissarien Amö, på Thiers sifferuppgifter och beräkningar; den sistnämnde blef icke svaret skyldig, men detta var hållet i den vanliga, gammalmodiga stilen. Derefter försvarade Forcade de la Roquette handelstraktaten mel England och hänvisade till de fördelar, som denna traktat bringat Frankrike. I mötet den 25 dennes uppträdde handelsministern, hufvudsakligen framhållande vigten af en parlamentarisk undersökning af handelsförhällandena, genom hvilken ministören kunde blifva i tillfälle att erfara den; allmänna meningen hos landets representauter för att derefter ställa sig densamma till efterrättelse. Inom majoriteten i lagstiftande församlingen har cirkulerat förslag till en dagordning, i hvilken man skulle uttala sig mot dekreter om provisoriska, förändringar i tulltarifken; men det är helt visst tvifvelaktigt, huruvida denna dagordning ens skall komma under omröstning, enär den möjligen skulle kuma medföra faror för kahinettets bestånd. Det talas visserligen beständigt om förändringar i ministeren; men t. o. m. ,Indep. belge, som är allt annat än gynnsamt stämd för den nuvarande styrelsen i Frankrike, anser det högst osannolikt, att majoriteten, efter att hafva följt ministeren i frågan om åtalet mot Rochefort, skulle svika den, då det gäller en rent materiell fråga. I Om orleanisternas närmande till det nya kabinettet yttrar sig ,Constitutionnel på! följande sätt: Det sinnes imperialister, som icke kunna vänja sig vid den tanken att sammanträffa med män sådane som Guizot, Thiers och Odillon Barrot. Det skall fordras lång tid, innan de lära art finna sig uti en sådan sammansmältning at personligheter, ider och hågkomster. Om några af dem vågade yttra sig, skulle de utan vidare omständigheter påstå, att kejsaren blifvit förrådd. Det skall aldrig bli klart för dem, att män, som genom förbigående omständigheter, och genom de från poliiska kriser oskiljaktiga misstörstånden varit åtskiljda, efter 20 års erfarenhet äter kunna mötas på principernas område. . Constitutionnel slutar sin artikel med följande ord: Den nuvarande ministeren är framför allt en minister af ärliga män; derföre vilja vi icke omtala de nedsättande anfallen af dem, som låtsas! tro på en orleanistisk sammansvärjning i ändamal att insmuggla sammansvurna på officiella poster. Detta revolutionära medel skulle i sanning varahögst originelt; men för att det skulle kunna lyckas, måste det mindre hafva utseende utaf ett missbruk af förtroende, och att icke lägga hand på grundvalen för vår politiska författning. Låtomoss ej glömma, att ju lättare det i materielt afseende är för en ärlig man att svika regeringens förtroende, desto större blir för honom den moraliska omöjligheten att skada denna regering. Journal des debatst bekämpar ifrigt de olycksprofeter, som utsprida rykten om, att kejsaren redan är trött vid det parlamentariska systemet och pressfriheten, samt endast tillåtit begge delarne som ett 1 t 0 0 i f 1 experiment, från hvilket han redan skulle tänka på återtåg. I lagstiftande församlingen ha interpellationer varit framställda angående dokumenter från Napoleon I:s tid, som skulle blifvit borttagna från statsarkiverna. I mötet den 25 dennes uppgafs det, att dessa dokumenter voro: Napoleon I:s korrespondens, de handlingar, som rörde revolutionens och det första kejsardömets polis, samt en del handlingar angående 5affären i Boulogne. Maurice Richard, minister för de sköna konsterna, besvarade interpellationen dermed, att de ifrågavarande dokumenten ingalunda kommit Bort, utan endast — på grund af ett kejserligt dekret — blifvit annorstädes placerade, samt att åtgärder vidtagits för att åter11. Ar 4