Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1870, sida 1

Så plötsligt uppenbarade sig dragen i detta ansigte och så tydligt urskilde han dem. — Hvad viljen I här? — utstötte hans läppar så godt som på egen hand, och han hade knappt uttalat frågan, förr än den mörka skuggan kastade sig öfver honom och med en styrka och tyngd, som var öfverlägsen hans, slog honom till golsvet. Några ögonblick derefter var han hårdt bunden till händer och fötter och lagd med ansigtet mot golfvet. Utan att något ord vexlades hörde han derpå de två skepnaderna gå uppför stegen, och det blef mörkt omkring honom. Deruppe i öfre omgången hörde han efter en stund gnisslandet, liksom om en sten togs ut ur muren, och omedelbart derpå ett utrop, som antydde den högsta glädje. — Nu vill jag se — utropade samma stämma i samma andedrag, och han kände tydligt igen henne — nu vill jag se, hvem som kan stå min Erik i vägen, om han så skulle ställa sin väg till S:t Eriks krona! Derefter skymtade åter ljusskenet fram, och stegen hördes knarra under de nedstigandes fötter. De stannade nere vid hans sida. — Jag menar, det vore så godt — yttrade en grof stämma — att på stället slå hjernan ur det der hufvudet! Något svar blef icke på detta uttalande, men Nils väntade i hvarje ögonblick, att han skulle få sin bane. Detta inträffade dock icke, utan de två skepnaderna aflägsnade sig med skyndsamma steg utför torntrappan, och jerndörren dernere tillslöts efter dem. Nedkomna på platsen utanför Silfverhättan, togo de båda skepnaderna sin väg norr ut, men veko snart af inåt staden. De hade ungefär hunnit midt för S:t Olof, då Brodde från motsatta sidan lika skyndsamt närmade sig Silfverhättan.