emna folk och hästar till slasarbetet: ty gIr räl är du, om du ej råder öfver dig sjelf res ch din egen häst, utan låter andra göra svid let! Min mening är äfven, att de resan-var les skjutslega måste ökas från 36 till 48sp. killing för milen. Embetsmännens plun-tag sringsmessiga skjutsvederlag måste uph-gal öra: låt blott andra arbeta, säga de, och be rukterna stoppa embetsmännen med stort för älbehag i fickan — för icke verkställd s01 kjuts. Ingen offentlig funktionär skall ska a större godtgörelse för sina embetsresor Sti in för hvad han verkligen utlagt. be ,Dyrtidstillägget åt embetsmännen fick Sonan till stånd under denna benämning; ku nen då den såkallade dyrtiden var förbi, til tallade man dem blott ,tillägg, och bondeartiet led ett hufvudnederlag vid sednastes torthing, då dyrtidstilläggens blomstring vi hestämdes under deras nya namntilligg br ned 91 röster mot 19, oaktadt staten Ja unde ha sparat 12,000 specier på dettajku konto. po I ett mig (Jaabik) tillhandakommet, al 1 skrifvet bref från trakten af Flekke-m jord heter det, att allmänna meningen mn der är mycket bondevänlig och man hoppas att snart få en förening upprättad. Sedan Folketidenden utkom — yttras det — har en ljusglimt inträngt i menige mans tankeförmåga, så att äfven här, der tanken hittills varit stödd på embetsmäns grundsatser, folket börjar klaga öfver sig sjelf, att det så länge låtit embetsmännen till deras egen fördel råda öfver statens alla angelägenheter. Folketidenden läses med begärlighet af alla, som vilja frihet och jemlikhet i ärliga näringsvägar, men man beklagar tillika, att tidningen är så liten och önskar, att den må bli större. (Härpå svarar Jaabiek, att bladet mycket snart skall utkomma i större format, utan prisförhöjning. — Från Vestlandet har nyligen anförts, att Jaabieks Tolketidende förr haft 6,000 prenumeranter, men nu, endast har 1,000.) Uti en annan skrifvelse, från Tromsö i) Finmarken — berättar Jaabek vidare — beter det: Ilär i dessa nordliga trakter har en rörelse uppstått bland bondeståndet. Bonden har nu vaknat upp ur sin dvala, för att efterhand titta en smula in i landets styrelsesätt. Det är att önska, att denna ifver må tilltaga, till landets sanna gagn. Men i vårt land blir det icke bättre, så länge bonden fortfar att till största delen invälja embetsmän i stor-t thinget. Folket är kufvadt och sörslöadt ! amt tror, att det icke kan bli annorlunÅ i a; dock skall Folketidenden gifva ämnen ill samtal och derigenom hopp på förbättring. ,Först kr m flc ta di fö he tr st be fö äl o1 (llärpå svarar Jaabeek: lora icke modet; välj till alla förtroendevärf endast pålitligt(D folk och sky allt så-4 dant, som utbreder embetsoch stormannaväldet. Det är dessas makt i öfver 50 är,! som nedtryckt solkandan så mycket det l stått i deras förmåga. Alltså: endast goda ral! Mod och uthållighet kunna åter; rädda landet). Till Sören Jaabick! aktadt Qviedijord ligger ofvanför polcirkeln, eller nordensor Folkeskikken, såsom det heter, ha vi dock sått upprättad en bondesende arftagaren?. sembetsmannapartiet i fullt mått begagnat sätt, att embetsmännens löner och embevänförening här uppe. Medlemmarnes antal är 32; föreningen anser Polketidenden som sin organ. Det finnes bondevänner i vårt land, I att embetsmannaväldet är skadj som påstå, ligt för folket och att detsammas a storthinget lltför törer, pantlånare och ockrare hopa kapisaler med tillbjely af utestående skuldsorringsidkare, utsugas med stora skatter och juridiska biträdessvärm i mångsaldiga bon sstora inflytande inom skall leda till förderf; men så finnes det andra. som påstå, att storthingets förhandlinga sobetingadt äro ledda af sann tosterlandskärlek. Det är mot ett sådant påstående, i jag vill göra några anmärkningar. Är det tosterlaudskärlek, som medverkat till: 1) latt nästan hela embetsmannapartiet är så, utrustadt med löner och pensioner, att det kan lefva ett öfverdådigt lif i lyx och annan hernighet, medan skattdragarne, den näringsidkande delen af befolkningen, alltmer nedtryckes i skuld och armod; 2) att embetsmannapartiet vid storthinget beviljar nya och förhöjer gamla löner, pensioner, tillägg, dyrtidstillä 0. s. v. medan! en oöfvörskådlig mängd af dem, som. betala all denna herrlighet, måste lida! brist på kläder och sucka efter bröd; 3) latt ollentliga och privata banker, di kondringar, medan den oumbärliga delen ar folket, jordbrukarne och obemedlade nä8 tor: 4) att uppbudslagen klokt är inittad så, att ,Skifteretten med hela de blir den största och i många andra den Det är min mening, att sin ställning vid storthinget på ett sådant tenas antal tillväxt omåttligt och sortsrande skall stiga, såframt icke bondepartiet kommer till full makt. Bort med storkarlarne! De duga icke till annat än att äta upp det vi fortjena. De sitta der så tjocka och leta och göda sig, medan vi måste släpa i skog och mark, på åker och äng, så att svetven lackar af oss, och ändå knappt få det nödvändiga till mat och kläder! — — Medan det från Göteborg berättas om ett tillämnadt upprättande af en emigrantlinie mellan en beqvämt belägen stad, t. ex. Kristiansand, och Newyork, ha alfiv män här i landet kommit på samma ide As or an tAlniclt