uigsOch Pelissak Rättegå Rådhusrätten. Stölden å Börsen. Ransakningen rörande den jeriv id, som Måndagen den 17 dennes på m. vades i Börsens restaurationslokal, fö ogs i går vid rådbusrättens afdeluing för brottnäl. Såsom förut är nämndt, beranns tjufven vara n i polisens annaler ofta förekommande 16 års gling vid namn Carl Hugo Waldemar Olac on, hvilken, vid förhör med honom, ide icke llenast tillgreppet å Börsen, utan äfven ei rottsstöld, som han dagen förut begått hos kremastaren C. G. Wahlström, hvilken då bott i n Angående 7 vid Östra Larmga huset ! lenna sistnämnda stöld uppgat t at han å middagen uppgått i hr W ahlströms boni ägenhet, samt, sedan han med en falsk ny wpnat dörren till ett run, djerft dit ingått och w en der stående chiftonier tillgripit en dubbel ikta schal, ett par pjexor m. m. med hvilka persedlar ban oantastad lycka iyga sig bort. Ar let stulna hade han försält en del till bönder. naturligtvis för riktigt tampris, hvaremot han pantsatt schalen, som värderades till ett par och tjugo riksdaler, hos pavtlänerskan Lovisa Ilayelyren vid Kaserntorget, för 4 rår. (Bland det,stora antal personer, som på sednaste tiden slagit sig på letta slags inbringande affär, betiona sig icke mindre än trenue dvinnor, som jFetablerave fullt organiserade kommissionsech pantiånekontor, hvilka de sjelfva söresta) Rörande förloppet vid stölden å Börsen berättade Cacsson följande: Ilan hade Måndagen den 17 på förmiddagen först uppgått i köket på Börsen, tör att tigga, men flera gånger blifvit bortkörd. På eftermiddagen vid G-tiden bade han åter gått dit i samma ändamål, men då han hvarken i trapporna eller förstugan träffat någon, hade han öppnat dörren till stora matsalen samt djerft gått in, då ban äfven funnit denna tom på folk. Ilan hade derpå genast gått fram till disken, å hvilken stod en korg med skedar och gafflar af silver, men lemnat denna orörd, emedan han på en hylla under disken fick syn på en mind: blecklåda, hvilken han i stället tog, i den riktiga förmodan, att densamma ionehöll penningar. Skyndsamt stoppade ban blecklådan under rocken samt begaf sig till utgången. Just som han skulle öppna dörren, inkom i salen en kypare från ett annat rum, men denne gjorde, mar kvärdigt nog, intet för att hindra den djerfve tjufven, utan lät honom oantastad aflägsna sig med sitt rika byte. Sedan Clausson utkommit på gatan, styrde han kosan till Brunnsparken, der ban med toten inslog locket på lådan samt uttog penningarne, hvilka han, utan att räkna dem, stoppade i sin portmonnä. Huru storj summan varit, kunde han oj så noga uppgifra, men han hade sett. att fem sedlar å 100 rdr funnits bland en mängd femmor och tior. Lådan kastade han derpå i hamnkanalen, hvarpå han begaf sig till åtskilliga handelsbodar, der ban köpte diverse varor, såsom kafie och socker, vin, m. m., med hvilka han begaf sig till soradrarnes bostad vid Sillgatan. Inne på gården derstädes hade han träffat sin moder, hustru Anna Margareta Claesson, hvilken omtalat. att en spanande poliskonstapel varit sedd några ögonblick förut, sannolikt för att söka honom. Skyndsamt lemnade han då varorna till modren, samt sprang ut på gatan, der ban emellertid kort derpå blef gripen. Uypförd till vaktkontoret, påstod han först, att ban tappat portmonnän, mer ändrade straxt derefter de uppgilt och upp: gaf, att han bortkastat de ma i hörnet a Torgoch Sillgatorna. Då han skulle utvisa stäl let, der detta skett, förde han de honom åtföl jande konstahlarne likväl på flera ställen, innar han slutligen uppgaf den sistnämnda platsen. Hvar ken portmonnän eller penningarne kunde emeller tid anträffas, hvadan desamma sannolikt hålla undongomda. Föräldrärne påstå dock ihärdigt, at