Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1870, sida 2

de båda fruarne befunno sig troligen i sin loge i första raden. Maskernas antal var redan så betydligt, att Sterner ej märkte tvenne andra masker, hvilka befunno sig i den omnämnda gruppenz närhet; han hade endast blickar för den rosafärgade dominon. IIura förtroligt hon lutade sig intill sin kavaljer, huru ifrigt hon besvarade hans hviskningar! Sterner kunde blott med yttersta möda afhålla sig från att skynda fram till gruppen. Nu brusade dansmusiken genom salongen, och alla blandades om hvarandra. De båda dominos med sin kavaljer voro försvunna. Sterner skyndade in bland de dansande för att möjligen möta dem han sökte, men rgäfves; likasom i en dröm ilade en gd bizarra gestalter förbi honom; det låg någonting hemskt i dessa orörliga ansigten, dessa hundradetals blixtrande ögon. Slutligen varseblef han den rosafärgade dominon, alltjemt vid sin förste kavaljers arm, just som de försvunno genom passasen under musikläktaren. Ijan skyndade efter, men jast som han passerade genom sången, hörde han bakom sig en röst säga: — Bravo, Figaro! Han vände sig hastigt om och såg en riguenerska samt en italiensk bondflicka, vilka samtalade med en kines. Ingenlera af dem tycktes hafva tilltalat honom. Emellertid hade han förlorat den rosafärsade dominon ur sigte. Han skyndade ter ut i hvimlet och dansade en stund ör att söka döfva den pinsamma känsla, om nästan hotade att öfverväldiga hoom. Han kände för första gången huru vartsjukans gam slog sina klor i hans jerta och tycktes vilja sönderslita det. lötsligt märkte han att någon vidrörde