Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1870, sida 1

RIKSDAGEN. Thorsdagens sammanträden. Jernvägspropositionen. vid remissen af de vid föregående sammanträdet aflemnade kgl. propositionerna squppstod i båda kamrarne en förberedande öfverläggning rörande jernvägspropositionen. Diskussionen rörde sig dervid hufvudsakligen kring K. M:ts förslag till norra stambanans fortsättning från Thureberg öfver Sevalla till Storvik, mot hvilket försslag i begge kamrarne flera talare uppträdde, med förordande i stället af den s. k. Sala-linien. Deremot ifrågasattes i ingendera kammaren nekande at anslag för sjelfva hufvudändamålet. I första kammaren uppträdde å ena sidan hrr Bennich och frih. A. C. Raab mot det k. förslaget till jernvägens sträckning och förordade i stället Sala-linien, hufvudsakligen af det skäl att trafiken derigenom skulle kunna samlas på en bana, hvaremot om sträckningen bestämdes öfver Seralla, man finge ett system af tvenne konkurrerande banor, hvilkas anläggning och underhåll jemväl skulle medföra större kostnader. Å andra sidan förfäktade frib. Bildt II. M:ts förslag och anförde såsom det förnämsta skälet härför, att Sevalla-linien vore den enda sträckning, hvarmed hufvudändamålet med norra stambanans fortsättning kunde ernås, nemligen att förena bergslagerna med hamnarna i Östersjön. Särskildt framhöll talaren hufvudstadens såväl genom börsen som kommunalstyrelsen uttalade intresse för jernvägens sträckning i den af K. M:t föreslagna riktningen, icke minst derför att förbindelsen med bergslagerna derigenom blefve 4 å 5 mil kortare än om Sala-linien antoges. Trih. Raab ville derjemte bygga den blifvande jernbanan smalspårig, hvarigenom väsentliga besparingar i anläggningskostnaden och materiel skulle åstadkommas. Hr Wern uttalade i afseende på fortsättningen af arbetena å nordvestra stambanan den önskan, att riksdagen utöfver det af K. M:t för detta är äskade anslag af 1,600,000 rdr måtte bevilja ett ytterligare anslag (hvars belopp referenten dock Vicke anser sig med. säkerhet kunna uppgifva), hvarigenom man blefve:i tillfälle att bedrifva arbetena med den skyndsamhet, att banan redan i år kunde blifva färdig. i I andra kammaren öppnades diskussionen af hr Asker, som förklara: de, att de i den kgl. propositionen förebragta skäl för Thureberg--Sevalla-banan icke rubbat hang öfvertygelse om Sala-liniens företräde framför nämnde bana. IIärat fann sig ock talaren föranlåten att nu afgifva en motion derom, att riksdagen måtte för sin del besluta norra stambanans fortsättning från Upsala öfver Sala till Storviks station på Gefle-banan, en sträckning, för hvilken många skäl talade, såsom bland andra, att densamma blefve billigare, att den kommer att löpa genom en folkrik och fruktbar trakt, att dess byggande ej skulle erfordra så lång tid som linien Thureberg—Sevalla— Storvik, att en bibana till Sala från Köping sannolikt i alla bändelser skulle komma till stånd genom enskildt bolag eller genom statens mellankomst, att den lika väl, som den af I regeringen föreslagna banan, skulle komma att beröra bergslagen o. s. v. Till besvarande af detta anförande uppträdde Grefve Sparre, yttrande till en början, att första aktens första scen af innevarande riksdags väntade Jernvägsstrid nu vore börjad, såvida man icke ville anse denna första scen redan uppförd, i det man nämligen under den tid af riksdagen, som tilländagått, sett en mängd riksdagsmän, så att säga, gå och ,glo på hvarandra, fulla af misstankar öfver hvarandras anslag i denna sak. Huru som helst, kunde dock allt försvar för den ena eller andra riktningen utaf ifrågavarande jerngssträcka, icke annat än väcka ett obehagligt ntryck, vid det förhållandet, att regeringen nu, efter det strid härom förts i 17 år, ändtligen uttalat sin mening rörande lämpligaste riktningen, I För sin del hade talaren redan för längesedan tröttnat vid dessa jernvägsstrider, (sic!) i hvilka I de motsatta åsigterna förfaktats med skickligt uppställda skäl och med beräkningar, som tyckas vara slående, men i sjelfva verket bevisa ingenting, enär det i allmänhet är med siffror liksom med klockorna i tyska klockspelet — de gifva olika resultater, allt efter som man ställer dem, Alldenstund talaren hyste sådana åsigter och då han redan vid sistförflutne riksdag föreslagit, att man skulle öfverlemna åt regeringen att, i fråga om sträckningen af blifvande banan, taga initiativet, borde det ej förundra någon, att han nu understödde det föreliggande förslaget om norra stambanans riktning, hvarmed regeringen just beträdt den väg, ban förordat. Emellertid fann tal. sig uppmanad att bemöta några af de skäl, representanter för Gefle framställt för Sala-liniens antagande. Sålunda sökte han visa, att påståendet om den trakts bördighet, sistnämnde bana skulle komma att genomlöpa, helt och hållet vore stridande mot sanningen. Med exempel, hemtade såväl från andra länder som vårt eget, ådagalades det ogrundade i den föreställningen, att jernvägar aldrig borde dragas utmed vattnet, och att således Thureberg-Sevalla-banan skulle vara mindre fördelaktig, som fortlöper på något afstånd från Mälarens norra strand. Till Sala-liniens försvar hade blifvit sagdt, att den skulle framkalla liflig rörelse; men i främsta rummet borde man väl tillgodose eu redan bethktlig rörelse, sådau gom den, hvilken