Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1870, sida 3

— — — UTRIKES. ÖSTERRIKE. Om det förut af oss omnämnda tal, som rikskanslern Beust höll under adressdebatten, yttrar sig , Neue freie Presse för d. 23 dennes sålunda: ,Först efter en längre paus kunde rikskanslern komma till ordet; så stor var spänningen och begäret att uppsnappa hvarje hans ord, att de deputerade från högra och venstra sidan skockade sig midt i salen, der Beust har sin plats (som representant för den tyska fabriksstaden Reicheuberg i Böhmen). Deruti ligger ett bevis för, att Beust anses som den österrikiska politikens förnämste ledare; af hans tal väntade man upplysning om, hvilken andel han haft i de sednaste händelserna. Sjelfva det faktum, att han tagit parti för den afgångna minoriteten i kabinettet, medgaf Beust temligen otörbehållsamt på två ställen i sitt tal, i det han förklarade, att han personligen hyste önskan om en försoning, samt att han känt mera sympati för utjemningspartiet, än för kabinettets majoritet. Emellertid tillkännagaf Beust tillika, att han hängifvit sig åt ungdomliga åsigter i en viss riktning, samt att han hade hyst andra förkoppningar med afseende på minoritets-politikens utgång. Å andra sidan var det tydligt, att rikskanslern ej i allt ötverensstämmer med majoriteten, för så vidt dess åsigter funvit uttryck i adressförslaget. Deputeradekammarens pluralitet mottog Beusts tal med tystnad, utan att genom yttre demonstrationer tillkännagifva misshag eller bisall. Af yttranden i andra uti Wien utkommande tidningar finner man dock, att riksrådet fannit sig något sviket af den diplomatiska försigtighet, hvarmed Beust valde sina ord och undgick att stöta något af partierna i deputeradekammaren. Men om rikskanslern uppträdde med varsamhet och opartiskhet, så kommo de nationella fördomarne och passionerna till elt desto våldsammare utbrott hos en mängd andra talare. Från tysk sida var Schindler en af de förnämsta talarne. I ett föredrag, som räcktei halfannan timme, återupprepade han alla de i majoritetsadressen framförda bevisen för nödvändigheten utaf, att man betraktade författningen af December 1867 som den orubbliga och oföränderliga grundvalen för Österrikes statsrätt. Det var i bans ögon uteslutande de tyska österrikarne, som bildat ,Donau-monarkien, och de skulle äfven framdeles — enligt hans förmening — vara de enda, som hade , det sanna intresset för rikets upprätthållande. FRANKRIKE. Angående Thiers uppträdande under diskussionen i lagstiftande församlingen öfver handelspolitiken skrifves till ,, Köln. Zeit: Ännu alltjemt ungdomlig till sinnet, ännu alltjemt gammal till sina ider är Thiers, såsom han sedan lång tid varit och såsom han äfven nu på nytt visar sig vara i den statsekonomiska frågan. Eljest en stor menniskokännare och noggrann observator, ser han, så snart han tager de protektionistiska glasögonen på sig, allt i svart. Thiers anser ,folkens solidaritet i statsekonomiska angelägenheter för en olycka, i politiska angelägenheter för ett vansinne. Det olyckliga resultatet af hans sednaste tal skall icke göra honom klokare, ja, måhända förbittra honom ånnu mera. Vi kunna — yttrar ,Francet — karakterisera detta tal med få ord: det är ett liktal öfver protektionismen. Vore någon räddning för protektionismen möjlig, så skulle Thiers räddat den; men all vältalighet i verlden skulle icke vara i stånd att bringa det till lif, som öfverlesvat sig sjelst Tilllallt det onda äro — enligt Thiers påstående -handelsfördragen skuld; alla upptäckter, som fört nutidens folk rmare hvarandra, och som förändrat vilkoren för produktionen, äro — efter hvad ban tror — af ondo. T. o. m. ångan och elektriciteten äro krafter, som icke bringat välsignelee. — — Om den franska industrien kunde följa hans råd, så skulle det gå illa med densamma; men den skall följa helt andra råd och iugalunda erkänna sig vara besegrad, efter att redan nu hafva kämpat med så stor ära. Det löjligaste hos Thiers är hans fruktan, att England en vacker dag skall gå under för den stora utsträckvingen af dess verldshandel samt då äfven bringa skada åt Frankrike, om dessa länder blitva för nära förbundna med hvarandra. Lagstiftande församlingen lät lugnt det oväder gå öfver, som Thiers anställt; de ifrigaste frihandlarne suckade icke; men det väckte icke liten förvåning, att sådane frihetsvänner, som Jules Favre, Ernst Picard och Gambetta, med förtjusning tryckte Thiers hand efter talets slut. ,, Thiers är en talang, som icke åldras, yttrade en protektionist med förtjusning. ,Thiers är en talang, som icke behöfver åldras, ty denna talang har kommit petrificerad i till verlden. genmälde eu qvick frihandlare. ; o,France meddelar de reformer, som i afseende på Algier blifvit föreslagna. Algier skulle hädanefter komma att stå under ledning af en guvernör-minister, som vore ansvarig inför lagstiftande kårerna, som icke kunde fatta några vigtigare beslut utan i samråd med ministeren.