ras fåtal en ej vanlig intelligens bland dem föorefinnes i förening med håg att gagna och uthållighet i allmänna värfs fullgörande, så måste han för sin del beklaga om riksdagen, hvilket han dock betviflade, skulle tveka att tillegna sig dessa goda medborgerliga krafter. Friherre Bildt tillade slutligen, att derest diskussion uppkomme inom första kammaren före afgörandet af de hvilande grundlagsförslagen, ville han icke underlåta att med sina ringa krafter bidraga till desammas antagande, och att han vore glad öfver att vara autoriserad förklara, att de mosaiske trosbekännarne vore belåtna med den utsträckning, som dessa grundlagsförslag innehålla, som väl icke, enligt hans tanke, innehölle allt hvad dessa trosbekännare kunde hafva anspråk på att erhålla, men dock i väsentlig mån förbättrade deras medborgerliga ställning. . Deputationen begaf sig derefter till kommendör Adlersparre, som är den med största röstantalet af Stockholms kommun valde riksdagsman inom andra kammaren, och efter att doktor Lamm redogjort för ändamålet och uppläst valmännens skrifvelse, besvarades densamma af hr kommendören på följande sätt: Mine herrar! Det är med mycket olikartade känslor jag emottager det uppdrag, hvarmed herrarne behagat hedra mig. ena sidan inger det tillfredsställelse, detta förtroende, att blifva målsman för en sak, som mitt förnuft, min känsla och religion öfverensstämmande förklara tillhöra det rätta och sanna; men å andra sidan smärtar det mig, att, i mitt fadernesland, förhållandena ännu påkalla en deputation sådan som denna. Den i många hänseenden aktningsvärda samhällsklass, herrarne tillhöra, borde för längesedan hafva varit befriad från de band, som ännu binda dess verkningstörmåga. Att så icke är förhållandet sårar min fosterlandskänsla, ty Sverigej ville jag skulle stå främst i fördomsfrihet och uti erkännandet af menniskans medborgerliga värde, utan hänsyn till dogm eller tro. Jag tackar herrarne för uppdraget. Mina krafter äro ringa, men såvidt jag förmår vill jag, inom den riksförsamling jag har äran tillhöra, bevaka herrarnes rättmätiga fordran, så mycket mer som den öfverensstämmer med fäderneslandets sanna fördel. I enlighet bärmed skall det vara mig en lika kär som oafvislig pligt att samvetsgrannt frambära hvad herrarne här hafva yttrat. — Kunglig gåfva. H. M:t drottningen har, med anledning af H. M:t konungens namnsdag i dag, behagat till Arbetshemmet för blinda låta aflemna 1,000 rdr. — Angfregatten —,Vanadis. Chesen, kommendörkapten E. Odelstierna, rapporterar den 14 dennes från Syra, att fregatten afgick från Smyrna den 8 och ankrade i Syras hamn den 13 dennes. Helsotillståndet ombord var godt. — Svenska läkaresällskapet. Vid Tisdagens sammankomst tillkännagafs bortgången af tvenne medlemmar af läkarekåren, nemligen provincial-läkaren i Orousts och Tjörns distrikt N. J. G. Högdahl och provincialläkaren i Hernösands distrikt C. J. Hallström; vidare anmäldes skrifvelser från gåfvor till biblioteket. — Redogörelse för sjukligheten i Stockbolm under den förflutna veckan lemnades, enligt de insända! rapporterna. — I den medicinska klassen: för dagen meddelade hr Malmsten en sjukdomshistoria om en magkräfta, br Bruzelius ett fall af bjern-tumör, hvartill preparatet förevisades och beskrefs af hr Blix, och hr Lamm ett sall af strupsvulst (struma), behandladt ned elektricitet. — Hr Cederschiöld fästade sällskapets uppmärksamhet på den, som det synes, i allt större skala bedrifna sosterfördrifningen inom Stockholm, hvarom han meddelade flera fakta. En diskussion härom, äfven behandlande samma förhållande i vissa landsorter och i utlandet, afslutade sammankomsten. — ISarne i den yttre skärgården hafva, säger N. D. A., under de sednaste dagarnes kyla ej blifvit så starka, som man möjligen kunnat tro. Den på isen fallna snön anses vara orsaken härtill. Enligt utsago från i Tisdags till hufvudstaden anlända skärgårdsboar, var det rent vatten till Skepparholmen. Derifrån och vidare åt Waxbolm är isens tjocklek varierande mellan en, två och högst tre tum. — Komnumala likställighelen. Hufvudstadens stadsfullmäktiges beredningsutskott, som haft ofvanskrisua ärende tilll, utredning, har afgifvit utlåtande, deri utskottet hemställer, att stadsfullmäktige l. måtte i sitt infordrade utlåtande såsom sin åsigt förklara: att en bestämmelse bör gifvas derom, att den borgerskapetl. såsom särskild klass åliggande skyldighet till militärtjenstgöring upphört att vara gällande; att frågan om upphörande af borgerskapets skyldighet att deltaga i eldsläckningen måtte få anstå i afvaktan på frågan om organisation af hufvudstadens eldsläckningsväsende, samt att den borgerskapet såsom särskild klass åliggande skyldighet att biträda vid syner, värderingar och inventeringar m. m. för kronans räkning bör upphäfvas. Vidare har utskottet hemställt, att stadsfullmäktige måtte förklara sig anse, att för likställighetens genomförande inqvarteringsordningen i Stockholms stad bör erhälla den förändrade lydelse, som innefattas i ett af stadsfullmäktige godkändt förslag till samma författning. Hvad slutligen beträffade regleringen af de afgifter till kommunen, som erläggas för statens shus och bygguader, förklarar utskottet att billigheten synes fordra, att kronan i sin egenskap af hossgars lika med öfriga husegare bidrager till sådana kommunens utgifter, af hvilka den har gagn. Af detta skäl, och då inom några år, eller med utgången af år 1575, den tid tilländalöper, för hvilken kronan enligt kongl. brefvet d. 7 Dec. 18060 åtagit sig att årligen till kommunen utbetala ett belopp af 2,500 rdr i stället för gatuläggningsafgilter för dess hus, har. utskottet i ölverensstämmelse med den åsigt, som i detta ämne blifvit uttalad af drätselnämnden, ansett kronans ifrågavarande afgifter, deribland ock ofvannämnda sällskapets utländska ledamöter, prof. Typaldos i Athn och d:r Ott i Prag, samt