tala della — TyCKLCS Värda ALIL t01 0U. C141ULLUI, misstroende och en småsinnad förföljelseanda lyste fram öfverallt i stället för den broderliga endrägt, jag hoppats finna. — Meteorologiska observationer, gjorda under Jan. månad: ac å Timma 22 23 vina. vådenek. 5 å 27 kl. 2 e. w. e2.100 —005 Lugnt. Klart. .)kl. 9 e. w. 25,759 —20.2 D:o. Dimma. Åb kl. s s. m. 25 6 18 ÅT:iI0.4 v. I Maler Bäknurslista. Lördagen den 29 Januari. Sammanträden: IIrr snickaregesäller till vanligt årsmöte, kl. half 6 e. m. P. B. n:o 2, kl. 7 e. m. Offentliga nöjen: Cirkus Salamonskys föreställning, kl. 1,8 e. m. Föreläsning i Musikens historia, af professor W. Bauck, å mindre börssalen, kl. 7—8, 15 e. m. Uppbörd af hkronoskatten för 12:te roten, å rådhuset, kl. 10 f. m.—2 e. m. Göteborgs sparbank hälles öppen helgiria Lördagar från kl. 9 f. m. till 1 på dagen; andra helgfria dagar från kl. 16 f. m. till kl. 1 samt alla helgfria eftermiddagar kl. 4—6. Göteborgs och Bohusläns sparbank 1 i. d. Blombergeka huet vid stora Salutorget hålles öppen alla helgfria Lördagar från kl. 9 f. m.—1 och 4—6 e. m. samt öfrige helgfria dagar från kl. 10—1 och 4—6. Gotstorgs stads Folkbibhotgk hålles öppet alla helgfria dagar från kl. 12—2 och iran 5 — 9 e. m Pantlån einrättningen är öppen hvarje söckendag för utlåning från kl. 8—11 f. m. och för lösning från kl. 1,12—2 p. d. Tidkulan på Navigationsskolan uppstiger 5 min. före 1 och faller kl. 1 p. d. BIuseum hålles öppet från kl. 10 f. m.—123 e. m. och kl. 4—6 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10—!310 e. m. Musei bibktotak hålles öppet från kl. 1—2 e. w. — Stockholm. Deputation. Föreståndarne för mosaiska församlingen i Stockholm, med. doktorn Axel Lamm, generalkonsul H. Davidson, grosshandlaren Adolf H. Schiick och rektorn A. I. Valentin, bade såsom deputerade för dem ibland sina trosförvandter, som äro röstberättigade att välja riksdagsmän, sistl. Tisdag infunnit sig hos öfverståthållaren baron Bildt, för att aflemna en af dessa valmän till föreståndarne inlemnad skrifvelse. Doktor Lamm, som i anledning afsjukdomsförfall för ordföranden, doktor Levertin, anförde deputationen, öfverlemnade till srih. Bildt en skrifveise, med anhållan att frih. B. ville delgifva första kammaren de deri uttryckta tänkesätt. Skrifvelsen var af följande lydelse: På riksdagens bord hvila för värvarande särskilda förslag till ändringar af 28 regeringsformen och 26 S riksdagsordningen. Dessa förslag innebära på ett enda undantag är. en fullständig tillämpning af grundsatsen om arje svensk mans rätt att, oberoende af trosbekännelsen, få efter eget val och andras förtroende fritt egna sina krafter åt allmänna värf, för såvidt en sådan verksamhet icke berör den kyrka, hvilken staten erkänner såsom sin, ett vilkor, som säkerligen komme att tillämpas, äfven om det icke i Jag stadgades. Med lifliga förhoppningar, om än med en lätt förklarlig oro, afbida vi, Mosaiska trosbekännare, denna vigtiga frågas afgörande. Ty oaktadt vi sett våra fäder djupt lida under tvånget af en undantagslagstiftning, oaktadt visett de ädlaste känslor derunder förbittras, de rikaste anlag förqvälvas, -har dock tron på en Försyn, som genom sekler af lidanden och nöd ledt oss till tider af Jjus och frihet, tron på den eviga rätten städse hållit den tanken hos oss vid lif, att vi äro och alltjemt böra sträfva att vara ett älskadt fosterlands värdige medborgare. Men detta fosterland, för hvilket vi ville offra allt, blott icke att för timliga fördelar, de må vara af huru hög betydelse som helst, bekänna en tro, som icke är vår, detta samma fosterland anser oss icke som sina fullbördiga söner, dess lagar betrakta oss i viss mån såsom främlingar, de der icke ega det rätta sinnet för att med samvetsgrannhet föra sina medborgares talan i riksförsamlingen, lägga hand vid statsförvaltningen och lagskipningen, eller såsom lärare meddela sitt vetande åt universitetets och skolans ungdom. En dylik ställning måste hos dem, mot hvilka undantagslagarne äro riktade, alstra vemodiga känslor, och detta i desto högre grad, ju mera studier och praktisk verksamhet å de områden, som nu äro för dem upplåtna, införlifva dem med det allmänna, ju oftare de äro vid val af lefnadsyrken nödsakade att, antingen frivilligt i det allmännas tjenst offra sina bästa krafter med ringa utsigt för framtiden, eller ock söka sin utkomst på ardra fölt än de, dit de af iure kallelse känna sig dragna. Vi kunna ej, vi vilja ej vara liksom främlingar, som åtnjuta en välment gästfribet, vi vilja vara medlemmar af en och samma familj, för att i broderlig endrägt med landets öfriga söner, i mån af våra krafter arbeta i fosterlandets tjenst. Och skulle det väl lända staten till någon verklig Låtnad, att skilda meningar i en del lärosatser betinga olikhet i medborgerliga rättigheter? Skall ej tvärtom ett sådant förhållande nödvändigt framkalla söndring i utveckling och sträfvan, splittring i handlingskrast, under det en och samma tro på lifvets högsta sanningar, en och samma höga sedolära bjuder frid i åsigter, fördragsamhet i gamlif, styrka i sammanbålluing. i kamp och strid för ett gemensamt mål. Af djup öfvertygelse, stärkt af andra länders erfarenhet, tro vi att ett lands framtid, dess utveckling och lycka äro beroende af nedrifvande af skrankor, som befunnits onaturliga, och i likhet med de män, som väckt och kämpat för dessa förslag, anse vi tiden, äfven sör vårt fosterland, vara inne att förläna full likställighet i rättigheter åt dem, som hittills varit fullt likstallda endast i skyldigheter. Denna vår innerliga öfvertygelse om rättvisan och billigheten i de hvilande grundlagsförslagen bjuder oss ock emotståndligt att inför Eder repre-; sentant för den kommun, i hvilken vi äro valmän, frimodigt uttala dessa våra önskningar, så att Ni må kunna derom bära vittnesbörd, och dymedelst måhända befrämja denva reform, välsignelsebringande ej blott för det ringare fåtalet, utan säkert ock en dag för hela fosterlandet. . At Ötverståthållaren svarade ungefär följande: ,.Det vore för honom kärt att emottaga denna framställning, ty, ehuru en riksdagsman enligt grundlagen endast kan bindas at dess föreskrifter