Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1870, sida 1

nanm, och den ene sade, att de i alla fall skulle komma eder i förväg, det sade de, herr Nils, och jag kan nu icke förstå, att det kan vara någon synd att känna till detta ...! Tydligen var Broddes dröm om en framtida tjenst hos den stränge riddaren, herr Nils Bosson, mera än blott och bart en from önskan. Hans ansigte uttryckte verklig sorg, när han uttalade de sista orden, liksom ville han dermed urskulda och förklara sitt handlingssätt, att icke deruti något hinder måtte ligga för hans framtidsdröms verkliggörande. Detta gjorde ock intryck på Nils. Du håller verkligen af mig, Brodde, — sade han, — jag har nog sett det, och det skall du veta, att jag ock båller at dig, och min sven skall du nog blifva, när den tiden kommer, ... men, ser du, just derför vill jag, att du skall blifva alldeles efter mitt sinne, förstår du . ..? — Kanske — svarade Brodde glad — men nog dröjer det någon tid, innan jag lär mig att let är orätt att taga sig till vara för en fiende Se, den onde går omkring i mörkret och skyr juset, och vill man riktigt finna honom och hugga hans mörka spånad tvärt af, så måste man sjelf sandra i mörkret, se det har sarmor-gumman sagt, och det måste vara rätt, det också ... och det nar jag tänkt... — Brodde! — afbröt Nils, som under yngingens tal haft sina tankar på helt andra saker, Brodde, vi måste hålla god utkik på Silfverhättan : Såg du, hvart de båda männen begåfvo sig, edan de lemnat tornet? — Till slottet, junker Nils, och de gingo så ort, som om de ej haft nog med de två ben, vår serre gifvit dem, — Så kan det icke dröja länge — återtog Nils — förr än mitt öde är afgjordt. Vi måste vålla god utkik, Brodde — tillade han derefter — lag och natt måste en af oss befinna sig i tornet,