Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1870, sida 1

Visby, och han var icke sitt mål en hårsmon närmare. Han befann sig tidigt en morgon på väg till Silfverhättan, från hvars port han plägade se ut öfver hamnen och hafvet, och han gick med hufvudet uppfyldt af tanken på hemmet och på hvad som tilldrog sig hos marsken och hos biskop Thomas, och han kände mera än förr en längtan att snart åter vara bland dem, då han möttes af sin trogne sven, Brodde, hvilken kom springande emot honom. — En vigtig nyhet, junker — sade ynglingen andfådd — flera än I tyckes hafva fått bebag för Silfverhättan! Nils sporde förvånad, hvad som var på färde och hans första tanke var, att någon af de båda krämarsvennerna, hvilka oselbarligen måste hafva handlat af någon för honom ännu outgrundlig orsak till hans förmon, och hvilka han sjelf, ehuru förgäfves, sökt att någonstädes återfinna i Wisby, — han trodde, att någon af dessa visat sig i eller vid tornet, och genom sitt uppträdande väckt ynglingens uppmärksamhet. Sannolikt hade de antingen återvändt med den båt, som i Kalmar förde honom ut till mäster Barthels skepp, eller ock, om de verkligen befunnit sig ombord på detta, med detsamma återvändt, eller ock, för det tredje, hade de nu först kommit till Wisby, och då kunde han sjelf hoppas få återvända med det fartyg, som fört dem öfver. Hans första intryck af förvåning öfvergick derför ganska snart till glädje, och hans ansigte ljusnade så märkbart, att ynglingen framför honom tycktes få godt deraf. — Jag stod i går qväll — berättade denne — sedan jag skilts från eder här nere vid hamnen och såg ut åt hafvet långt bort ät vester, der I hafven sagt mig att det stora landet ligger, som är edert hemland, och jag tänkte på, huru jag en gång, när I blifven en stolt riddare, skall draga dit öfver och erbjuda er min tjenst... jag stod