Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1870, sida 2

Vi återgifva på ett annat rum i dagens blad chefens för k. ecklesiastikdepartementet yttrande till stadsrådsprotokollet rörande vapenöfningar i skolorna, med särskild hänsyn till elementarläroverken. Detta yttrande synes oss — såvidt vi förstå — vara både sannt och väl genomtänkt, och skall utan tvifvel verkställigheten af hvad som här säges öppna en ny framtid ej blott för vår manliga ungdoms daning, utan ock för sosterlandets försvar. Det är anmärkningsvärdt att enahanda åsigter börja nu alltmer framträda äfven från det militära hållet. Så läser man i det sednasie häftet af Kongl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift en förträfflig uppsats i samma anda: ,,Om medhorgerlig krigsbildning, i hvilken de sanningarne kraftigt uttalas, att hvarje medborgare bör sjelf fullgöra in värnpligt, samt att, i sammanhang härned, de högre elementarläroverkens ungdom bör erhålla en sådan daning, att folkhären här kan der erhålla elementer till sitt befäl i de lägre graderna. Tidskriftens utgifvare har ej ens skyggat tillbaka för att återgifva det kapitel om ,,ungdomens krigsbildning, som ingår i det Schweiziska krigsdepartementets förslag till ny härordning för Edsförbundet, hvars uttalade satser äro sådana, som vore de skrifna för vårt eget land. Samma varma vitälskan för den manliga skolungdomens fysiska utbildning och öfning i vapens bruk genomgår en skrift: Om national-uppfostran, med särskildt afseende på nationalförsvaret af Aug. Georgii, hvari den aktade författaren ingår i detaljerna af gymnastik-och militäröfningarnes ordnande i skolorna och äfven efter skoltiden. Visserligen är allt detta förenadt med utgifter, men dessa äro dock obetydliga, i jemförelse med kostnaderna för försvarsverket i öfrigt. Det vore nyttigt, om den sakkunnige och patriotiske författarens framställning blefve allmänt känd, särdeles inom skollärarnes sferer. I sjelfva verket är det Lings idöer, som nu framträdt med ny kraft, i det hans lärjungar göra sig till deras bärare. Så är också öfverstelöjtnant G. Nybleeus en varm och talangfull målsman för den bildning, hvarom här är fråga, hvarom hans skritt för Edsförbundet, hvars Om krigisk uppfostran, folkbeväpning och armö! bär ett vackert vittnesbörd. Man finner alltså att både åsigterna på detta område börja alltmer genomtränga det allmänna medvetandet och utsigterna för deras verkställighet att klarna.