Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1870, sida 1

— Vid de sem såren, borgmästare — röt riddaren och tumlade om med sin häst — jag menar. att konung Erik snart skall stryka ett streck öfver edra friheter! Men han sann dock för godt att begagna sig af den utväg ur den stora och synbarligen ingalunda vänskapligt sinnade menniskomassan samt sprängde bort förbi Gråbrödraklostret, så att det gnistrade mot gatstenarne under hästens dundrande hofvar. Folkmassan skingrade sig småningom, men den gamle borgmästaren stod tankfull qvar på sin plats och såg ned på gatan framför sig. När han slog upp ögat, säg han den hurtige svennen, hvars drägt och hållning och förnämliga väsende tydligt utvisade, att han tillhörde ett högre stånd i samhället, lysta den illa tilltygade sattiga gumman på sina armar och med raska steg assägsna sig, följd af den skäggige skepparen och föregången af ynglingen, som först fattat riddarens häst i betslet när denne redan stått med hofvarna öfver den gamla. Äfven borgmästaren följde detta sorgetåg och befann sig snart i en torftig boning, der herresvennen nedlade qvinnan på en eländig bädd. Sedan Nils här lemnat den sjuka qvinnan all den vård han kunde, och sedan han äfven hastigt gjort en ombindning kring ynglingens arm, hvarvid skepparen ifrigt varit behjelplig, vände sig borgmästaren till honom och fattade hans hand, — Hafven tack, hafven tack, ungersven — utbrast han — det har gjort mitt gamla hjerta godt att se, hvad I hafven gjort denna qväll, och jag har dervid påmint mig forna dagar af större bad kraft och makt hos Wisby borgare, då icke ens konung Waldemar Atterdag skulle hafva tilllåtit sig, hvad denne riddar Threvd vågat i denna dag... Men de äro doc: förbi, de tider, som varit, och de komma aldrig mera ...l En suck afslutade den gamle mannens mening.