om monitorsystemet. Frän kapten John Ericsson i Newyork har Aftonbladet emottagit följande skrifvelse: Den vid militärsällskapets sammanträde den 9 Dec. 1869 gjorda framställningen rörande monitorsystemet är, enligt hvad svenska tidningarne berätta, så stridande emot rätta förhållandet, att jag känner mig föraplåten öfversända till fosterlandet en kort uppsats i ämnet. Amerika har med spänd uppmärksamhet följt de i Epgland, under de sednare åren, utförda skjutförsöken emot solida pansarplätar. Det refflade artilleriets genomträngningsförmåga har dock icke i ringaste mån minskat förtroendet till det antagna försvarssystemet, monitorerna. Låt England, säger man , fortsätta experimenterna och visa oss huru tjocka plåtar behöfvas, så skola vi i behörig tid, förstärka vårt pansar. Ett band af solida plåtar omkring det nästan försänkta skrofvet, och dylika plåtar för tornet, äro lätt påsatta. Så klokt och kallt behandlas saken här. I hemlandet, deremot, synes det, att man förlorat sansen emedan de tunna plåtarne, hvilka blifvit använda vid monitor-tornens sammansättning, icke kunnat motstå det begagnade kraftfulla artilleriet, under skjutförsöken vid Finspong. Förberedelserna för dessa försök hafva icke varit obemärkta af vissa engelsmän och amerikanare. Och på ett sätt ingalunda behagligt för ett svenskt öra, hafva de blifvit kritiserade. Det frågas, med anledning af skottaflans sammansättning, om svenskarne ännu icke förfärdiga kanoner hvarmed solida plåtar kunna genomträngas, och om de icke veta att ,,en femton tums rundkula, fortskaffad af hundra skålpund krut, kan gå in igenom den ena tornväggen och ut igenom den andra, på de mindre monitorerna d. v. s. torn sammansatta af elfva lager af en tums tjocka plåtar. Angående tornbyggnaden vid Motala under sednare åren, här man frågat mig hvarföre jag ej afråder mina landsmän från att bygga torn af tunna plåtar. Mitt svar har varit, att svenskarne väl förstå de solida plåtarnes företräde, men att de ännu icke kunna förfärdiga sådane, och derför nöja sig med provisionella torn. Den utmärkta personlighet, som vid militärsällskapets sammanträde tillkännagaf sitt ogillande af monitor-tornet, och yttrade, att man ,,vid krigsfartygs konstruktion borde ställa sig på befästningskonstens grand:, synes hafva lemnat ur sigte den omstindigheten att följande fråga allaredan blifvit besvarad: På hvad sätt kan den största möjliga motståndskraft, med den minsta möjliga vigt och de minsta möjliga djupgående, vinnas? Med fullständig noggranhet demonstrerade jag, många år sedan, att ett jernfartyg hvilket är nästan försänkt, hvars däck är en plan, hvarpå