I är hafva minförsök anställts mot det gamla linieskeppet Dristigheten i ändamål att utröna storleken af erforderliga laddningar samt lämpligaste afståndet mellan minorna. På grund häraf utlades olika slag af minor, nemligen dels af jern. dels af trä, hvilka laddades med från 300—700 2. krut och anbragtes på 30—42 fots djup. Minorna tändes med tillhjelp af en elektrisk apparat och deras verkan var på fartyget fullkomligt förstörande — skeppet vår nemligen genom de på en gång mot dess båda sidor riktade minornas sprängkraft tvärt afbrutet. — En undervattensminbåt är för utförandet af tillämnade försök under byggnad vid stora varfvet. Ilärefter omnämndes de olika slag af minor, som förefinnas samt de fördelar och olägenheter, som med den ena eller den andra äro förenade, hvarjemte tal. i korthet redogjorde för den grad at utveckling sjöminevapnet i främmande länder erhållit, — ingenstädes tycktes man dock hafva hunnit stort längre än till förberedande försök, om också på några ställen, såsom i Ryssland och Nordamerika, serskilda kårer för detta vapen blifvit organiserade. Slutligen påpekade tal. det inflytande, som sjöminevapnet i kommande krig otvifvelaktigt skall komma att utöfva isynnerhet vid försvaret af ett land med en vidsträckt skärgård, sådan som vår, och yrkade på utförandet af omfattande experimenter för att på de resultat, som af dessa kunde framgå, grunda en omfattande och detaljerad plan för minförsvaret. Han antog, att detta sednare kunde fullständigt erhållas för de kostnader, som åtgå för byggandet af en enda monitor och uttalade slutligen den åsigt, aft knappast några af de summor, som lemnades till vårt försvarsverk, kunde bätfre användas än de, som offrades på grundandet af ett väl ordnadt minförsvar, — Begrafning med militärisk högtidlighet försiggick i Lördags i Skeppholms kyrka ester aflidne kaptenen vid skärgårdsartilleriet D. L. Ileilborn, hvars bortgång väckt mycket deltagande inom en större krets af vänner och kamrater. Vid begrasningen var hertigen af Dalarne närvarande. Jordfästningen förrättades af k. hofpredikanten Påhlman, som i varma ordalag tolkade saknaden af den bortgängne. Sång utfördes från läktaren af kanonierkårens sångkör, dervid några för tillfället författade verser afsjöngos såsom ett sista farväl från kåren, hvars ene kompanichef den aflidne i lifstiden varit.