0 44447T74 k)p7 7— 4C—2 —4 5 något mer än 22 öre, (i någon mån nedsatt för korrespondensen med Frankrike) — har numera denna afgift nedgått till föga mer än 4 öre och kommer under lop3pet af innevarande år att understiga 3 öre. Naturligtvis har dock icke en så väsentlig ti förmån kunnat beredas svenska brefvexlingen utan att bevilja alldeles enahanda lättnad för den, likväl vida mindre betydvi liga, korrespondens, som transito befordras ll genom Sverige. För bedömande af frågan, i hvad mån, 4444 4 ( las här nedan en sammanställning af de vid olika tider utfärdade stadganden röI för frankerade bref. a) Brefvexling med Norge: Bestämmelserna härom af den 15 Juni 1849 15 November 1859 11 Augusti 1865 4 Juni 1869 b) Brefvexlingen med Danmarh: Postfördragen d. 17 Sept. 1847 stadga alla, att to29 Maj 1852NItalportot skall jemnt 30 Juni INåstekens mellan postG6April 1569) verken. ugen med Finland och Ryssland: stadga begge, atttoPostfördragen d. 12 Juli 18461 talportot skall jemnt 30 April 1568 ffördelas mellan postverken. d) Brefvexlingen med Irankrike: Enligt postfördraget d. 1 Sept. 1854 utgjorde Sveriges andel af totalportot 2.0, (2 5). d. 31 Okt. 1867 utgjorde Sveriges andel af totalportot 5;, (f). e) Brefvexlingen med Tyskland: På grund af fördraget den 5 April 1852 tillgodokom för enkelt bref portot skall jemt fördeÅ las mellan postverken. c) Brofvexli till eller från till eller från stadga alla, att totalpreussisk ort: — — 24 s:gr. Sverige . . Ä. Tyska postverken tillsamman i medeltal något mer än. 2; 8s:gr. Genom fördraget den 24 Juli 1864 in — — annan tysk ort: 21 2 s:gr. 9 130 fördes ett likformigt porto äfven för brefvexlingen mellan Sverige och Tyskland, hvarefter svenska porto-andelen blef 13, s:gr., den tyska . . . 20 rg Den tillökning i tysk porto:andel (i vissa fall 1 öre, i andra 49 öre), som sålunda blef följden af porto-andelarnas bestämmande i fjerdedels i stället för tjugondedels groschen, måste emellertid anses mer än uppvägas deraf, att svenska postverket fortfarande egde att äfven för de från Tyskland ankomna försändelserna uppbära en särskild brefbärarealgift, under det att denna tillökning i totalafgilt för ett brefs fortskaffande i allmänhet blifvit efter år 1852 i Tysklend afskaffad. Enligt postfördraget den 24 Februari 1869 fördelas totalportot, 27 öre, på det sätt, att af de bref, som transitera Danmark, tillgodokommer Svenska postverket f. n. 10 3 öre, men hvilken andel, i följd af nedsättningen i dansket transitasgift, kommer att inom kort uppgå till 1114 öre. Tyska postverken — , 1214 öre, till 1254; men af alla sådana bref, som med sjölägenhet befordras mellan Sverige och Tyskland, uppbär Svenska postverket 13 2 öre, Tyska postverken 1313 Under det att sålunda före år 1864 den tyska porto-andelen öfversteg den svenska i medeltal med något mer än 3 2 öre (3(s resp. I,o sgr), har, efter afslutande at 1869 års fördrag, för en del af korrespondensen upphört all skilnad i porto-andel, och för den del, som ännu drabbas deraf, har denna skilnad redan nu nedgått till 2 öre, och kommer inom mycket kort tid att ylterligare minskas till 1 1 öre. Liknande är förhållandet med ofrankerade bref äfvensom försändelser under band, endast att, hvad angår dem bland sist-. nämnda försändelser, som utvexlas med Frankrike, svenska portoandelen blifvit förhöjd från 15 till 7,, af totalportot. Oaktadt sålunda i allmänhet förhållandet mellan svenska och främmande postverks andelar af portot för utrikes bretvexlingen blifvit orubbadt och, der en förändring inträffat, denna, hvad angår alla ännu gällande poskfördrag, innefattar en relativ tillökning i den svenska porlo-andolen, är det tydligt, att icke svenska postverket ensamt kan undgå att till en början vidkännas någon minskning i portok intrad, i följd af så betydliga nedsättningar i total-portot som de här ofvan omförmälda. Huru lång tid, som må erfordras, för att en ökad korrespondens skall ersätta nedsättningen i porto för hvar ärskild försändelse, låter sig naturligtvis icke i förväg beräkna. En sanning är det emellertid, att den erfarenhet, som förut och i andra länder vunnits, icke ger synnerligt stöd åt antagandet, att en rimlig nedsättning i befordringsafgifter skall i ingden verka till en minskning i portoinkomst. Och blefve slutligen äfven sådant fallet, så följer dock deraf ingalunda, att skäl saknats till de under senaste år!! vidtagna åtgärder till beredande af billigare portosatser för den internationella k brefvexlingen. Ett fullt talande skäl härför ligger deri att, under den senaste tiden, blifvit i så väsentlig mån minskade utgifterna för brefveglingen med utlandet. Utgifterna för sjöpostförbindelsen med Tyskland, hvilka såväl före år 1864, då förbindelsen underhölls både öfver Stettin och Stralsund, som efter vämnda år, då, i enlighet med en af rikets ständer gjord framställning, beslöts att ensamt till Stralsund inskränka sjöpostföriugen till och från Tyskland, hafva alltid uppgått till betydliga belopp. Senast har af riksdast: eg hö hv raj be fål att mi be lik af da M —