Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1870, sida 1

och denna gäng skall man icke blifva narrad. Den röda lyktan, som ej tändes annat än vid afrättningar, är upphängd på fängelsemuren, ofvanför den stora porten. Uastigt uppstår ett doft mummel. En täckt forvagn banar sig väg genom folkmassan. Fåglarhe i träden se hvad det är och förkunna för de öfriga: bödeln! Fönsterna mot torget öppnas och hufvuden Iramskjuta. Vagnen närmar sig. — Rättvisans tjenare låta utrymma en del af torget, och på den folktoma platsen stanna de kärror, som föra ,rättvisans träd. Bödelsdrängarne nedstiga från vagnen, ur hvilken framdragas guillotinens särskilta bjelkar, alla numrerade. Vid ljuset af lyktor söka handtlangarne, bland hvilka man märker en krögare, känd för sin herkuliska styrka, de borrade? hålen i stenhällarne, hvari träbockarnes fötter inpassas. Trappan, på hvilken den dömde skall uppstiga, fästes. Balustraden omkring platformen sastsättes. I nattens dunkel ser man slutligen höja sig guillotinens röda bjelkar, mellan hvilka det ödesdigra jernet snart skall nedfalla. Allt detta försiggår utan buller. Den nyss så skämtande massan tiger. De dystra förberedelserna till rättvisans utöfning hafva qväft munterheten. Plötsligt synes på platformen en figur, som aftecknar sig mot horizonten. Det är skarprättaren, mr Heindreich, som ser till att alt är i ordning. Ett högt rop har helsat hans framträdande. Han går ned och styr sina steg mot fängelseporten. Fängelset. I fängelset hafva alla vakat. Direktören, notarien, fångvaktarne äro alla uppe. I de salar, som omgifva förhörsrummet, samtalar man tyst och — besynnerligt — man har ej annat än ord af deltagande för den brottslige, som skall betala sin skuld.