Traupmanns afri Torget la Reguette. Sedan tre nätter tillbaka hade ett visst slag af den skådelystna publiken varit samlad på torget la Roquette, utanför fängelset af samma namn. Tre gånger hade man återvändt med oförrättadt ärende, sedan man trotsat regn och oväder, men när den verkliga morgonen inträffade uppgick dagen öfver en folkhop, som sedan kl. 10 på aftonen väntat på det blodiga skådespelet. Ty äfven afrättningarne hafva sin publik, för hvilken de äro ett herrligt frispektakel. Det var också ett lustigt lif på torget la Roquette denna natt. Den folkmassa, som der var samlad, ökades och sammanpackades alltmer geuom de hopar, som under sång och skrän tillströmmade från alla tillgränsande gator. Här utskrikas förfriskningar af alla slag, framförallt , lifsvattnet, bränvin; här bjuder man sina vänner på ett glas; här skämtas och sjungas Oflenbachska inelodier; här gör man påhelsningar i sina grannars fickor. , Jag bar förlorat min portmonnå med 400 fr. ropar en man förtviflad. Deltagandet består i gapskratt och helsningen: dumhufvud! Slutligen blir publiken otålig. Man stampar och skriker på att spektakiet skall börja. ,,Skarprättarel — Jjuder det genom hela hopea på torget. , Skarprättare fram! svarar det från träden och taken, som äro uppfyllda af uppklättrade män och qvinnor. Kanske ljuder samma rop också från ett och annat af dessa fönster, som betalats med 500 fres för natten, hvari äro samlade grupper af eleganta herrar och damer. Lifligast blir det mellan 2 och 3, morgonen, då en massa studenter, hvar och en med sin dame under armen, kommer och bryter sig fram genom hopen. De komma just nu från en munter maskradbal. ttning.