Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1870, sida 1

slätt hår, som sluter sig tätt till nacken. Då han känner jernet på sin hals gör han en rörelse. I detta ögonblick är han nästan vanmäktig. Presten fattar hans hand. Stunden är kommen. Direktören närmar sig skarprättaren och öfverlemnar åt honom sitt offer. Man gar den dömde om han önskar något, ven Traupmann gör med hufvudet en nekande rörelse. Bödelsdrängarne taga Traupmann under armarne och skarprättaren följer efter dem. Man går tvärs öfver fängelsegärden mot den stora porten, som hastigt öppnas. Den brottslige ser midt emot sig den ödesdigra maskinen. Knappt tjugu steg skilja honom från schavotten. Äfrättningen. Morgonrodnadens bleka ljus sprider en hvit dager öfver takåsarne och skorstenarne. I det ögonblick fängelseporten öppnas höres ett doft buller från dessa hopar, som väntat sedan kl. 10 på aftonen. De som stå närmast söka tränga igenom vakternas leder för att tillfredsställa sin nyfikenhet. Derefter vända de sig om och berätta hvad de sett. Så går berättelsen såsom en löpeld från mun till mun ända till torgets yttersta kanter och in på do tillstötande gatorna. Snart vet man alltså att den litdömde är utom fängelset, och nu börja frågor att korsa hvarandra, qvickheter att regna! Ovärdigt! Tranpmann studsar tillbaka vid åsynen af schavotten. Han vacklar; hans ben svigta. Hans dystra följeslagare understödja honom. Man står invid schavotten. Fångpredikanten lemnar den lifdömde ett krucifix. Skarprättaren vandrar upp för trapp. stegen. Då hans höga figur synes vända sig omkring guillotinens röda stolpar, avar man att det asgörande ögorblicket är inne.!