Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1870, sida 1

IIvarje gång en vaktare återvänder från sin post frågar man honom efter Tranpmann. Den olycklige brottslingen från Pantin har ej kunnat sofva. Någon gång nedsjunken i dvala under ett par timmar, bar han våldsamt vridit sig på sin bädd, ett rof för någon förfärlig dröm. Ett ögonblick har han verkligen sofvit. Han vaknar hastigt och rusar upp, med åtbörden af en man, som bortjagar en vision. Han drömmer att man afrättar honom. Under åtta dagar samma uppropade rysliga inbillning! Ehuru han ej vet att stunden är kommen, är han orolig. När sker det? frågar han med en viss nedslagenhet. Straxt derpå en rörelse af vrede. Hvarföre har man ej velat söka portföljen ? Ingen svarar. Man vill då ej efterspana min medbrottsling? Jag har talat sanning. ySkall ej kejsaren go nåd? Samma tystnad å väktarnes sida. Traupmann vänder sig om på bädden. Ingen stör honom. Det fattas några minuter i sex. Fängelsets port öppnas för mr Ueindreich och hans handtlangare. Skarprättaren är helt och hållet svartklädd. Hela fängelsepersonalen är samlad i en sal invid den ena ingångsporten. Man märker deribland en man klädd i kanan. Det är en liten figur, blek och mager. Han håller i handen ett krucifix. — Det ir abbö Crozes, hvilken alla brottslingar vil känna. Sedan många är tillbaka fullgör han den sorgliga förrättningen att bereda de lifdömde till döden. Han har ofta besökt Traupmann, som i början, likasom de dlesta dömde, vägrade att höra honom. Hvartill tjenar det, frågade han. Men ingenting afhäller mr Crozes. Han har talat till den dömde om Gud, om hans mor. Det är den enda känsla af ömhet,