Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1870, sida 3

Blandade ämnen. Konservering af kött, I St. P. läses: Sedan vetenskapen under de sednare åren med anledning af det ovanligt höga priset på kött förgäfves sökt finna ett säkert konserveringsmedel derför, synes nu ändtligen målet vara uppnådt. Prof. Gamgee, f. d. föreständare för veterinärskolan i Edinburgh, som en längre tid sysselsatt sig med detta ämne, lät icke afskräcka sig genom fruktlösheten af sina första försök och begaf sig för att göra praktiska studier till Amerika. Efter återkomsten derifrån är ban nu i besittning af en konserveringsmetod, som motsvarar alla förväntningar och skall utstryka kött från listan på för förruttnelse utsatta näringsmedel. På den goda smaken hos sålunda prepareradt kött kan man icke tvifla, ty en firma har redan någon tid försett marknaden med dylikt och alltmer utvidgat kretsen af sina kunder. Äfven till utseendet kan det preparerade köttet knappt skiljas från det färska, och enda skilnaden bestär deri, att det förra håller sig 3—12 månader allt efter den tid, under hvilken det varit utsatt för behandlingen. En australisk boskapshandlande har nyligen medtagit fyra preparerade tår till Australien för att se, om de kunde motstå inpackningen och skakningen under en lång sjöresa. På den kortare resan från Amerika till Europa hafva redan lyckliga försök blifvit anstälda. Processen är följande: Djuren slagtas, sedan de förut bedöfvats genom inandningen a; en kolsyrad gas, hvarpå köttet behandlas på vanligt sätt. I ett tempereradt klimat låter man det småningom sjelft afkyla sig, i ett varmt är deremot en konstgjord afkylning af nöden; genom denna reduceras temperaturen hos köttet till 50 Fahrenheit, hvarefter det föres in i en Jufttät kammare, hvari genom en bläster inpressas en ström af blandad koloch svafvelsyrad gas. I denna kammare befinner sig en låda med träkol, genomdränkta af svafvelsyra, och sedan köttet en tid varit utsatt tör de koloch salpetersyrade gaserna, öppnas medelst en rem locket på lådan, så att kolens syra småningom meddelar sig åt köttet. För får lemnas kammaren stängd 7—8 dagar, för svin 10, för oxar 18 —20, hvarefter dörren öppnas och köttet är färdigt till förvaring eller försändning. I varma klimat är det icke blott nödvändigt att genast efter slagtandet med konst afkyla köttet, utan under hela processen strömmar äfven kall saltlake genom kammaren. Hvad som i främsta rummet talar för metoden är dess billighet, ty de nödvändiga apparaterna äro icke särdeles dyra, och hvad sjelfva förfarandet angår, så belöper sig i England konserveringskostnaden för ett tår till 2 å 3 pence och för en oxe till 1 shilling. Årliga tillverkningen af hvitbets-socker i Frankrike öfperstiger nu i värde 5 millioner pund sterling. Antalet af betsockerfabriker på kontinenten uppgår till 1,800 stycken, hvilka lemna den ofantliga dvantiteten af 611,000 tons (1 ton — 24 centner) socker för hvarje tillverkningsperiod. Hvita och svarta läkare i Washington. New-York Herald för den 15 December omtalar, hurusom den bekante senatorn Sumner gifvit Massachusetts läkaresällskap en sträng lexa för dess visade afvoghet mot färgade läkare, hvilka det icke blott vägrat inträde som ledamöter, utan äfven velat förbjuda att praktisera. I somras hade två af dessa anhållit att blifva upptagna i sällskapet, men fått ett tvärt asslag. De färgade läkarne hotade då att bringa saken inför kongressen och utverka en lag, som skulle tvinga deras hvita kolleger att tillerkänna dem jemlikhet i yrket. Att deras hotelse icke var blott ett skrämskott, visade sig nu af det eftertryckliga sätt, hvarpå Sumner uppträdde och yrkade ingenting mindre, än att läkaresällskapets privilegier måtte återkallas. Sumner höll dervid ett af sina gripande tal om ,,vår färgade vän och broder samt förklarade, att Washingtons kirurger och läkare voro föga bättre än barbarer och vildar. Han ville visa dessa hvita doktorer, att de icke kunna hindra den moderna civilisationens framsteg. Det säges, att Sumner ämnar med det första framlägga en resolution eller bill, som skall tillåta både svarta och hvita att besöka statens offentliga skolor och kanske äfven ålägga teaterföreståndare att icke göra någon åtskillnad på sujetternas race eller hudfärg. En öfverraskad tjus. I Oscarshamns-Posten för i Lördags läses: Under början af veckan hatva några stölder föröfvats här i staden, den största bestående af tre fickur och en rock från en urmakare härstädes, och den minsta af några nycklar från dörrar tillhörande olika gårdar. Stölderna anmäldes på polisvaktkontoret, hvarest man gjorde sig redo till att ,,upptäcka tjufven och det stulna återställa. Detta är dock icke alltid lika lätt gjordt som sagdt, och till sistlidne Tisdagsafton voro hrr poliser härpå lika kloka, som då stölderna anmäldes. Men icke så på Onsdagsmorgonen — då satt fogeln i bur. Under natten hade nemligen på polisvaktkontoret inkommit en mansperson, som bad att få uppvärma sin stelfrusna lekamen, hvitket beviljades. Tjenstförrättande konstapeln J. Lundin, som ensam befann sig i vaktkontoret, tyckte, sedan sällskap så der oförmodadt erhållits, att en komedi i en akt möjligen skulle kunna fördrifva den dystra tystnad som herrskade derinne, och åtog sig sjelf det svåraste, nemligen hufvudrollen. Utan att veta huruvida motspelaren ännu hunnit inöfva sin roll, börjades första tablån, der i en kuplett förekommer att Lundin, häftigt retad, fattar ett vedträ och med detta höjdt i luften rusar fram mot medspelaren, utropande ungefärligen följande: