A — LM ARN UITRIKES. TYSKLAND. Den bayerska landtdagen öppnades den 17 dennes af konung Ludvig. Angående den nationella frågan, yttrade han i throntalet: Jag vet, att många äro uppfyllda af sorg öfver, det Bayerns välberättigade sjelfständighet förmenas vara hotad. Detta bekymmer är ogrundadt. Alla de traktater, jag afslutat med Preussen och nordtyska förbundet, äro bekanta. Trogen den allianstraktat, för hvilken jag satt mitt kungliga ord i pant, skall jag med min mäktige bundsförvandt verka för Tysklands ära, och dermed äfven för Bayerns, såsom vår pligt bjuder. Huru mycket jag än önskar och hoppas återupprättandet af en nationell förbindelse mellan de tyska staterna, vill jag dock endast gifva bifall till en förändring af Tyskland, genom hvilken Bayerns sjelfständighet icke blir satt på spel. det jag skyddar kronans och landets fria sjelfständighet, uppfyller jag min pligt icke blott emot Bayern, utan äf:en mot Tyskland. Endast då de tyska stammarne icke öfvergifra sig sjelfva, möjliggöres en välsignelserik utveckling; af hela Tyskland på rättens grundval. FRANKRIKE. Det föreligger nu utförligare berättelser om de tal, som blifvit hållna i lagstiftande församlingens möte den 17 dennes. Emil Ullivier skördade på nytt utomordentligt bifall för det tal, i hvilket han skildrade ställningen i allmänhet och det radikala partiets afsigt att genom fortfarande agitationer och demonstrationer uppreta befolkningen. Justitieministern började sitt tal med uppläsandet af en del artiklar i , Reveil, , Marceillaise, Rappel, ,Reforme, m. tl. Då Ollivier nämnde tidningen ,,Retorme, utropade: Rochefort: Dess redaktör (Velmorel) är en misstänkt person; han tillhör hemliga polisen-. Ollivier: ,,Det blir Er sakk!. Gambetta: ,Jag måste protestera emot ministerns påstående om, att man förolämpar armöcen; det är ingen, som tvifflar på dess mod. Ollivier: ,Till och med om ingen har rättighet att betvitia armkens mod, finnes det dock tidningar, som angripa dess medborgerliga mod. Vi (regeringen) vilja ingen revolution, emedan nationen icke vill någon sådan. Nationen är tilltredsställd af att sc, detregeringen kommer dess rättmätiga fordringar till mötes samt att den är beredd till reformer. Folket är öfverallt, der det icke af lidelser blifvit förblindadt, uppfyldt af beundran ölver att se, huru det konstitutionella regeringssättet rotfästes. Nätionen är belåten, emedan den är säker på den kommande dagen samt sjelf råder öfver sitt ödex, Derefter framställde justiticministern i korta, men träffande drag en hild af revolutionen med alla dess fasor, det allmänna hämmandet af affärslifvet, de lägre klassernas arbetslöshet, o. s. v. Ilan fortsor derefter: Ministeren skall fullborda ett lugnets och sörsoningens verk; landet finner sig ölvertygadt om, att den nuvarande regeringen vill reform, icke reaktion. Man börjar äfven redan att bedöma revolutionen på samma sätt, som man alltid gjort i landtmännens Poningar. Det radikala partiet äsyftar isynnerhet, hvad man på det revolutionära pårtiet kallar för ,journ6es. Man försöker att derigenom hålla siunena i ständig oro. Jules Favre: ,Det gör Ni med Er process. Om I voren starka, behölden I icke förfölja. Ä Ollivier: Man ötverdrifver skildringen af solkets oro, och drifyer en viseledd bop ut på gatorna. (Ollivier uppläste derefter en artikel i ,,Reveil, i hvilken rörelsen skildras så stor, att man aldrig kan veta, huru den en dag skall sluta). Alla fråga sig med bekymmer: Ilvart gå vi? Det är regeringens beslut att förhindra dessa ,journåes. Vi äro beslutna för att förfölja dem, som agitera härför. Vi kunna aldrig tillåta, att enj. folkrepresentant utfärdar upprop till vapen, hvarh igenom befolkningen drifves ut på gatorna. vil äro beslutna för att undertrycka hvarje revolutionär rörelse, men vi bedja till Gud, att det måtte! bli oss förunnadt att kunna lemna våra ministerposter utom att hafva utgjutit en enda droppa blod-. Gambetta: ,,Dertill fordras sundt menniskoförstånd. 5 Ollivier: Nej, herr Gambetta! Man måste 4 hafva sosterlandskärlek! Värt förutseende och vår försigtighet skola förhindra de gemena ansla-I zen. Då regeringen icke uppträder aktitt, kallas len feg, och di förfölja nägon, kallar man oss caktuonära. Vi vilja skänka de olika åsigterna, itikerna, ja, t. o. m. de öfverdrifna och Passioherade yttrandena all möjlig frihet. Men vi skola: cke låta hålla oss tillbaka, då det gäller att tillbakavisa skamliga förnärmelser och upprop till evolution. Vi frukta ej revolutionen, men vi vilja sa slut på dessa eländiga agitationer och oroligseter. Den 12 dennes misslyckades planen; nu 3 örbereder man sig på en annan dag. Vi tro oss ara i stånd att förhindra denna nya ,journåa,l rolket i Paris är lättrörligt och lått mottagligt! ör agitation, likasom det är tillgängligt för medv idande. Då det läser de förklaringar, jag lemnar j: ir, skall det inse, att regeringens ändamäl är att ) kydda det, och någon ny joura c skull derlöre i j komma. Skulle detta likväl ske, skola vi veta k tt göra vår pligt. Jag begär derföre på regerin-g ens vägnar, att lagstiftande församlingen måtte inderstödja oss med den moraliska kraft, som vi cke kunna undvara för att fullborda vårt verk. i skola icke framgå med våldsamhet, utan med noderation, ty vi hafva en fast plan! Ä —--m——— — .CCCCCL— QaJ.JF . ——— — ——— — ——— ————c HA —2 — —