—— Uöteborg den 24 Januari. Med anledning af den kongl. propositionen rörande statsregleringen innehåller ,Aftonbladet följande framställning, som är anmärkningsvärd i mer än ett hänseende: tt obehagligt missljud skär igenom den välkomsthelsning, med hvilken konungen mottagit den nyss öppuade riksdagen. Orden ,ökad beskattning., som mötte i trontalet och som utvecklas i statsverkspropositionens yrkanden om förhöjd bränvinsskatt och ny bevillnivg, ha säkert varit en lika oangenäm öfverraskning för flertalet af representanter, som de blifva det för flertalet af de skattdragnnde. Af de två utvägar, som erbjuda sig för att bringa — — jemnvigt i budgeten — såvida man icke vill anlita den tredje, att för behotvens fyllande upptaga lån — synes den ena, minskning i utgifterna, ännu icke bafva ingått i vår regerings föreställningar. Den andra utvägen; ökad beskattning, är den enda, till hvilken hon vet att hänvisa riksdagen. Det återstår att se om från riksdagens sida nägra allvarliga bemödanden skola göras att anlita den förstnämnda utvägen för att åstadkomma den störda jemvigten. Men äfven om man antager, att någon väsendtlig minskning i de föreslagna utgifterna icke står att åstadkomma, måste man förvånas öfver hr finansministerns förslag till de behöfliga medlens åstadkommande. Besynnerligt nog synes han nu, då utan tvifvel, till följd af förlidet års goda skörd, utsigterna något ljusnat i landet, och det är grundad anledning hoppas på ökadt lif i rörelse och näringar, och till följd deraf på en ökad konsumtionsförmåga hos befolkningen, hvilket allt plägar ofelbart medföra tillväxt i statsinkomsterna under flere titlar, — nu, säga vi, synes hr finansministern med ens ha förlorat den tillförsigt, som han egt och uttalat under de hårda årens brydsamma förhållanden. Ilan synes nu hafva förlorat tron både på tillförlitligheten af medeltalen för en längre följd af år och på all utveckling, der sådan förr antogs såsom alldeles gifven och der den verkligen på goda grunder kan antagas komma att ega rum. Nästan med afseende å alla de vigtigare inkomsttitlarne råkar hr fnansministern sålunda i motsägelse med sig sjelf, med sina egna förut uppgjorda beräkningar och uttalade åsigter. ,, Vid beräkningen af statsverkets inkomster — sade han vid förliden riksdag — ,kan man gå tillväga på tvenne olika sätt. Antingen kan man upptaga dessa inkemster till det belopp, hvartill desamma visat sig uppgå under normala förhållanden — d. v. s. under hvarken öfverdrifvet goda. eller öfverdrifvet dåliga år —; eller ock bör man nedbringa dem i kalkylen till den siffra, hvartill under mindre gynnsamma förhållanden de visat sig lägst uppgå. Frih. af Ugglas förklarade, att det senare alternativet visserligen vore för en finansminister det angenämaste, ty det vore han, som i främsta rummet bure ansvaret för om staten icke ginge ihop, men det förra var enligt hans öfvertygelse det rätta. Han trodde nemligen icke att vi finge, till följd af några års mindre goda förhållanden, antaga, att våra inkomster i framtiden skulle allt framgent komma att nedgå och på dessa olyckliga förhållanden bygga anspråk på förhöjd beskattning m. m. d. Sädana voro de grundsatser frih. af Ugglas uttalade i Januari månad 1869, och det var med tillämpning af dem, som han då försvarade sina beräkningar för 1870 års budget. Han antog sålunda, exempelvis, att jernvägstrafikmedlen borde för 1870 kunna beräknas till 6,500,000 rdr. Det lå nyss tilländagångna året 1568 hade likväl iafseende å jernvägstrafiken gifvit ett ganska ogynnsamt resultat. Men hr finansministern påminde om, att Karistad — Kristinehamns-banan skulle unler loppet af 1869 komma att öppnas, och antog lerföre, att man för 1870 kunde med trygghet beräkna bruttoinkomsten till den af honom föreslagna summan, helst han dervid beräknade enlast en bruttoinkomst af 25,060 rår pr mil å den hyöppnade banan, under det bruttoinkomsten relan från jernvägarnes början uppgått till 36,000 dr pr mil. Nu är det återigen fråga om år 1871, lå samtliga banorna, och äfven den nyöppnade lelen, varit ett år längre trafikerade och det följktligen kan väntas, att trafiken å dem skall yterligare hafva något utvecklat sig. Dertill komner att de sista månaderna af förlidet år visat en anska afgjord tendens till ökad liflighet å statsvanorna — en påtaglig följd af den goda skörden — oeh slutligen att det väl är anledning antaga tt under loppet af 1871 hela den nordvestra baan blir öppnad och således under någon del af ret trafikerad, såvida nemligen riksdagen beviljar let för i år begärda ökade anslaget at 1,600,000 dr till nämnde bana. Men alla dessa omständigeter, dem hr finansministern väl icke bort förise, ha icke gifvit honom mod att hoppas på en kad bruttoinkomst af jernvägarne år 1871 och tt beräkna ringaste tillväxt itrafikmedlen utöfver en för innevarande år antagna summa. En såan torde dock kunna vara att med temlig trygget motse, och bör derföre icke vid beräkningen f statsverkets inkomster lemnas ur sigte. Tullmedlen tilltrodde sig hr finansministern, vidt under intrycket af den ogynnsamma ställ— — —— —————— — —