Vb EV PUD.ICIDLII I11I aImIASUM 10I DluscCT TUIH DLALT slutar på samma belopp, som den för 1870 sastställda eller 2,230,000 rdr. Då emellertid bland inkomsterna postmedlen blifvit beräknade endast till 2.200,000 rdr, har i följd deraf en jemkning måst ske i utgifterna sålunda, att det för oförutsedda utgifter beräknade beloppet, 115,000 rdr, blifvit minskadt med 50,000 rår. Det belopp, hvartill utgifterna i den nu till riksdagens pröfning framlagda staten för postrerket 1871 uppgår, är således 2,200,000 rdr. För öfrigt torde böra anmärkas de betydliga nedsättningar poststyrelsen kunnat föreslå i kostnaderna dels för sjöpostföringen mellan Sverige! och Tyskland, dels i anslaget för utrikes bretvexlingen. Den förra besparingen, uppgående till: 60,000 rdr, grundar sig derpå, att aftal inom kort! lärer kunna träffas om berörda postförings öfverlätande åt ett enskildt holag utan större bidrag af postverket än det belopp, hvartill nettokostnaden för postföringens besörjande under år 1569 uppgått. Den sednare nedsättningen åter, 40,000 rdr, härrörde så väl från efter hand årägabragta nedsättningar i utrikes portot som ock från svenska postkontorets i IIamburg indragning. Skogsunderrisningen. Då sistlidne riksdag fattade sitt beslut i fråga om skogsväsendets organisation, beslöt riksdagen jemväl att göra hemställan hos K. M:t, huruvida giltiga skäl förefunnes för bibehållande af ett derskildt läroverk för skogsunderrisning, och huruvida icke denna undervisning lämpligen skulle kunna till teknologiska eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Ultuna eller Alnarp eller till begge dessa undervisningsanstalter förläggas. Med anledning häraf hafva styrelserna för dessa till undervisningsanstaller äfvensom skogsinstitutets lärare-collegium och skogsstyrelsen afgifvit vidlyftiga utlåtanden i ämnet, hvarvid de båda istnämrda helt och hållet afstyrkt den ifrågasatta förändringen. I stället Bar skogsstyrelsen framlagt ett förslag till ny stat för skogsinstitutet, hvarigenom åtskilliga Desparingar skulle kunna göras, utan att sjelfva fackundervisningen derpå blelve lidande. Vid ärendets anmälande inför K. M:t har finansministern afgifvit följande yttrande: På det att den för några år sedan förberedda och numera verkställda ombildning af skogsväsendet och derför gällande lagstiftning må kunna uppfylla det dermed väsendtligen åsyftade ändamål att för framtiden betrygga ett behörigt tillgodogörande af statens dyrbara skogsegendom, är det af synnerlig vigt, att skogstjenstemännen ega den skicklighet och duglighet i sitt yrke, som i hufvudsaklig mån befrämjas genom ett ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen; och som af den utförliga utredning beträffande denna undervisnings ifrågaställda förflyttande från skogsinstitutet till teknologiska institufet eller landtbruksinstituterna, hvilken skogsstyrelsen åstadkommit, synes framgå, att genom en sådan förflyttning några egentliga fördelar för skogselevernås vare sig teoretiska eller praktiska utbildning icke stå att vinna, hvaremot det alltid måste befaras, att skogsundervisningen, om den förlägges till något för en annan lärogren inrättadt läroverk, skall på det nya stället komma att tilläggas en underordj nad vigt i förhållande till den undervisning, som förut derstädes meddelats; alltså och då den besparing i nuvarande utgifter för skogsundervisnin-s gen, som antagligen skulle vara att genom den ifrågaställda förflyttningen ernå, kan genom bifall till de af skogsstyrelsen föreslagna nedsättningar i skogsinstitutets stat i väsendtlig mån vinnas! äfven med undervisningens bibehållande derstädes, ; anser jag mig, på grund häraf och i betraktande : at hvad skogsstyrelsen i öfrigt anfört, böra i underdånighet afstyrka verkställande af någon så l beskaffad förflyttning af skogsundervisningen, som riksdagen ifrågasatt. Deremot och då nyssberörda nedsättningar i skogsinstitutets stat synas med vid-Åi tagande af de anordningar, skogsstyrelsen i sådant afseende föreslagit, kunna ega rum utan något men för undervisningen, samt jag emot ifrågava-S rande stat i öfrigt icke har något att anmärka, tillstyrker jag, att samma stat, sådan den af skogsstyrelsen föreslagits, må at E. K. M. gillas och s2 att i följd deraf E. K. M., med statens framläggande till granskning jemväl af riksdagen och tillö 5 1 r Lännagirvande, att E. K. M. finner skogsundervisningen fortfarande böra vid skogsinstitutet bibehållas, täcktes hos riksdagen äska. att slutsumman af omförmalda stat, 13,100 rår, må beviljas l och uppföras å ordinarie stat genom att tilläggas i det för skogsväsendet nu anvisade ordinarie anslag, t hvilket derigenom skulle komma att förhåjas tillÅ 351,678 rdr 6 öre. d Lövetillägg för solkskolelärare. s Från de vid sjette allmänna folkskolemötet i Örebro församlade folkskolelärarne ingafs till K. l M:t en petition om någon förbättring i deras lönevilkor, Flera andra förslag i samma syftning hafva blifvit gjorda dels af andra lärare, dels af folkskoleinspektörer, dels genom enskilda förslag vid riksdagarna. Hr ecklesiastikministern har i sittf anförande till statsrådsprotokollet framhållit vigten deraf, att folkskoleläraren kunde vara försäkrad s om en sorgtri utkomst. Det vore dock icke, vid a för handen varande förhållanden, ändamålsenligt a att nu ifrågasätta en allmän förhöjning i den för I dessa lärare stadgade minimilön. Deremot syntes i staten böra, såsom en uppmuntran för de lärare, t hvilka under ett visst antal år med trohet och t skicklighet egnat sig åt sitt ansvarsfulla kall, kunna, s i utan rubbning i hittills gällande grundsatser, gifva ett lönetillägg. Om detta bestämdes till 30 idr,I borde en sådan tillökning för läraren medföra en icke obetydlig fördel. k Enligt gällande bestämmelser finnas för närva-m rande tre lagstadgade lönebelopp, till hvilka sta-v ten, med högst hälften i hvarje särskildt fall, lem-sa nar bidrag. Det lägsta af dessa belopp, 400 rur, A är den lön, hvilken är alla ordinarie, examinerade, ! ä vederbörligen antagna folkskolelärare lagligen till-m försäkrad. Vidare finnes en förhöjd minimilön af a 500 rdr, hvilken tillkommer lärarne i de församfc lingar, som hafva vilja och förmåga att tillskjuta. ig hälften af denna förhöjning. hvaremot staten deri!ä deltager till hälften mot församlingen, eller med;n: högst 50 rdr. Slutligen gäller, i afseende på des b folkskolelärare hvilka tillika äro klockare, och för p hvilka genom k. kungörelsen den 29 September I bi 1853 den bestämmelse är gifven, att der lönerna för dessa förenade tjenster sammanlagda öfverstiga st värdet af femtio tunnor spanmål, församlingen kan Å skollärarelönen afdraga öfverskott, den genom shk. cirkuläret den 16 December 1864 meddelade v. föreskrift, att endast i de fall, då de båda lönerna ge tillsammans icke öfverstiga nämnda värde, af stad ten lemnas anslag till fyllande at skollärareaflö-re ningen, hvadan det omförmälda värdat af femtio kl tunnor i förenämnda fall är att anse såsom en ne minimilön. — Samma fall, i hvilka, enligt sålunda blifvit framb: äldt, staten, för att åstadkomma en nödig för-re bättring i folkskolelärares vilkor, mellankommit h: ör uppfyllande af sjelfva lönen synes ock, säger he ecklesiastikministern, vara de, i hvilka ett sådant fö önetillägg, som ofvan blifvit föreslaget, lämpligen va bör af staten lemnas för att bereda de lärare, som be ned trohet egnat sig åt sitt kall, en mera sorgfrifo ramtid. I de fall åter, der, vare sig genom komlic nunens anslag eller genom enskilda stittelsers tillE. sångar eller genom utsigt till befordran på den sk sresterliga banan en mera tillräcklig utkomst re-Jej lan är lärarne tillförsäkrad. syntes statens medTot