Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1870, sida 1

nr — — — öreslagna återgången till det gamla. Sacen lärer heller icke bli hjelpt dermed, fall man vill åt arbetsordningens föreskrifter i ämnet gifva den tolkning, som iw Key önskat göra gällande, ty det beinnes att den i sjelfva verket icke var strängt följd vid den förra placeringen. Den riksvigtiga saken torde allt om Månlag föranleda en animerad debatt. Emelertid äro de, som blifvit rubbade i kära vanor, mycket förgrymmade på riksgäldslullmäktjge och på vice värden i riksdagshuset, hr Arrhben, hvilka egenmäktigt vidtagit den klandrade omplaceringen. Jag lärer icke behöfva säga eder att statsverkspropositionen med sina förslag om förhöjda skatter, om indelta armtens förstärkning o. s. v., inom representationen blifvit mottagen ,, med blandade känslor. Då emellertid dessa väl torde komma att gifva sig luft om Måndag under de debatter, som torde komma att föregå remissen, blir tillfälle att snart till ämnet återkomma. Finansministern torde denna gång behöfva anlita alla sin stämmas resurser af bevekande tonfall och vibrationer för att besvärja stormen. Till lycka. för honom finnes dock nu i andra kammaren icke någon Björck, som kan analysera hans förslag så, som denne med statsfinanserna så förtrogne riksdagsveteran kanske ensam förmådde, och undan frih. Liljencrantz skarpa sarkasmer torde han äfven vara räddad genom denne ledamots fortfarande sjuklighet. Misstager jag mig icke, kommer väl hr Key att slänga några i hans egen tanka mycket uddiga pilar på samma gång mot finansministern och mot den ärade ledamotens gamle buse , systemet; men hvem, som nu för öfrigt skall å oppositionens sida upptaga debatterna i finansiella ämnen, är en erfarenhet som återstår att göra. Skall tilläfventyrs baron Bonde begagna tillfället att debutera såsom talare i den nya representationen? : Man börjar nu härstädes sysselsätta sig med gissningar om hvem som skall blifva hr Schartaus efterträdare i första kammaren. Pe, som önska finna en dertill lämplig köpman, tänka på hr Adolf Peyron, innehafvare af den af hans fader stiftade firman Claes Peyron; andra åter ifrågasätta herr Lindhagen. Den förre tillhör genom umgänge och relationer den s. k. högre societeten och åtnjuter rätt mycket anseende såsom köpman. Mig veterligen har han icke hittills befattat sig med allmänna värf eller för sådana ådagalagt lifligare intresse. Hr Lindhagen har arbetat mer än de flesta i kammarens tjenst, men är, såsom mycket frikostig i anslagsväg, ej synnerligen populär bland stadsfullmäktige, hvilka utgöra valkorporationen. Ehuru ämnet icke eger gemenskap med riksdagen, vill jag slutl gen berätta, att Schartaus firma, Bibau Wong, enligt den aflidnes förordnande kommer att nedläggas. Han lärer sjelf ha uppsatt det cirkulär, som vid hans död skulle härom underrätta husets affärsvänner. Schartau synes icke ha velat blottställa den firma, hvars anseende han uppburit, för en framtids möjliga vexlingar.