Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1870, sida 1

a a Riksdagsbref. (Till red:n af Handelstidningen.) Stockholm d. 22 Jan. IIr Redaktör! Tå saker torde vara mera spännande, mera nerfskakande till och med, än en omröstning eller en valförrättning, vid hvilken stora grundsatser eller vigtiga intressen stå på spel och der utgången icke låter sig på förhand med någon grad af sannolikhet beräkna; men ingenting kan heller vara enformigare och tråkigare än en dylik förrättning, hvars resultat är gifvet och hvilken dädanefter blir blott en formalitet, som man nödtvunget uppfyller. Denna sednare karakter hafva de i dag förrättade utskottsvalen inom kamrarne egt. Det rådde icke minsta tvifvel derom att i Andra kammaren landtmannapartiet skulle disponera en afgjord majoritet för sina listor, och då dessa voro redan på morgonen tillgängliga för hvem, som ville taga kännedom om dem, så visste man från början hvilka namn, som skulle utgå ur valurnorna. Lade man dertill landtmännens listor bredvid de andra, som förefunnos, och derigenom inhemtade hvilka namn, som voro gemensamma för olika listor, så kunde man till och med räkna ut det större eller mindre röstetal, som skulle blifva hvar och en af de utkorade till del. Hvad Första kammaren angår, så var det jemväl på förhand kändt, att de föregående riksdagarnes majoritet skulle i utskotten insätta ungefärligen samma ledamöter som tillförne. Der företedde valförrättningen således ännu mindre intresse. Anmärkom således blott, för att sedan för denna gång lemna Första kammaren alldeles åsido, att majoriteten räknade ett par och sjuttio röster, minoriteten icke fullt hälften af detta antal, eller omkring 35. Men om i Andra kammaren det icke varit tvifvelaktigt hvem, som skulle komma att tillsätta utskotten, har det likväl varit några omständigheter, som gjort, att man, om icke med någon större spänning, dock med en viss nyfikenhet motsett valförrättningen derstädes. Man ville se huru stor den numerär var, öfver hvilken landtmannapartiet denna gång förfogade; man önskade erfara lhuru dess ledare denna gång begagnade sin makt vid utskottens besättande, och man mot zäg slutligen, enligt hvad jag redan för Eder omtalat, med ett visst intresse huruvida från det , nyliberala hållet någon särskild lista skulle framläggas. Det har visat sig, att den nitiska vaksamhet, som å landtmannapartiets sida utvecklats — stödd af den gängse öfvertygelsen att partiet har makten och disponerar de förtroendeposter kammaren eger att besätta — bland äldre och yngre riksdagsmän gjort en så god skörd, att partiet vid dagens valförrättning framställde en majoritet, som räknade omkring 12 röster mer än den, hvilken bestämde utskottstillsättningen vid början af 1869 års riksdag. Man kunde ha anledning att med någon oro betrakta denna tillväxt i partiets numerär, om det kunde befaras att den skulle hålla strängt tillsammans vid afgörandet af sådana, ett folks högre andliga intressen rörande angelägenheter, med hänsyn till hvilka öfvermakten hos ett rent ,bondeparti innefattar icke så få och icke så ringa vådor; men lyckligtvis är förhållandet, att denna majoritet af 110 å 112 röster i sig innesluter ett icke så ringa antal personer, hvilka af olika bevekelsegrunder och för olika syften slutit sig till eller bära partiets fana, men ofelbart skilja sig ifrån detsamma vid behandlingen af angelägenheter af nyss antydda beskaffenhet. Större torde väl sammanhållningen kunna antagas vara, med afseende å de inom partiet förherrskande åsigter i tulloch bankfrågan, hvilka, om de kunde göras gällande, skulle kunna djupt skaka landets ekonomiska välfärd; men lyckligtvis stå tullfrågorna icke för det närvarande på dagordningen och banklagstiftningen är icke beroende af en majoritet inom den ena kammaren. Att det är med hänsyn till nyssnämnda angelägenheter som partiet isynnerhet eger en mera utpreglad tendens, visar sig för öfrigt af det sätt, på hvilket det begagnat sin makt vid utskottstillsättningen. MeD7Vlss431. oaah lagnt.