Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1870, sida 3

Blandade ämmen. Den lurade engelsmannen. Sednaste amerikanska tidningar berätta följande: För några dagar sedan gjorde engelsmannen Hinks en lusttur till Newyork. En dag behöfde ban förstärka sin kassa och gick tördenskull upp i en bank i staden, der ban för vexlar erhöll 4,200 dollars i banknoter. Åro de rätt räknade? frågade han kas: Jag skulle tro det, svarade denne. dem dock, om ni tviflar. Ungelsmannen sköt upp sina glasögon och gjorde sig i ordning att råkna öfver penningarne, då en man bredvid honom frågade, i det han pekade åt golfvet: År detta ert frimärke? Glasögonen ordnades nu ännu bättre på näsan och vår engelsman företog derefter en noggrann undersökning af det ställe, på hvilket fremlingen isat honom, Ian kunde dock ej upptäcka något frimärke, bvadan han åter vände sig om för att räkna sina penningar, men se — då voro de, såäl som den tjenstaktige fremlingen, törsvunna. — Engelsmannen såg på kassören; kassören såg på engelsmannen. Slutl ambragte den senare ett ljud liknande en hvissling och utropade derpå: Det var bra gjordt, minsaan! Till detta fördömda land skulle jag fara för att göra affärer! Öiver hela London har jag varit och undgått tjufvar, men här blef jag lurad! IIvad skall jag nu göra 2 Man rådde mr links att gå till polisen. Detta gjorde ban äfven, men polisen kunde ej, som IHinks önskade, gifva honom de förlorade penningarna, utan föreslog att annonsera efter dem i tidniugarna. Detta ville dock ci mr Hinks, ty ban önskade ej att hans vänner i ,,Hingland skulle få vetskap om, att ban blitvit så lätt bestulen. En advokat i sörsägenhet. Enligt ,,Le Rappel har en af de ta advokaterna i Paris nyligen haft ett litet missöde, som väckt allmän munterhet bland hans bekanta och kolleger. Han spatserade en dag i Tuilerierna, då en ung flicka om 16 a 17 år framkom till honom och bad honom visa sig vägen till Rue du Bac. Hon var vacker och advokaten var så artig att sjelt visa henne vägen under det de på vägen till stället samtalade. Då de hade kommit till terassen i närheten af Pont Hotel, tackade hon advokaten för hans artighet och bogat sig derefter i all hast öfver bron. Ett ögonblick derefter bemärkte advokaten, att hans ur och urkedja voro försvunna. Följande dagen var han så lycklig att få se den unga äfventyrerskan på en at boulevarderna och lät ögonblickligen häkta henne. Den fiffiga flickan fick emellertid veta hvem det var, som hon hade bestulit, hvarföre hon skaffade sig advokatens adress och genast anhöll att få honom till sikförare i målet. Nu är det emellertid bland juristerna i Paris fråga, om advokaten är lagligen berättigad att undandraga sig från sakförares pet i detta tjufmäl. ——— -——