på domängodsen 1,051 gårdar med 18,565 kora; på allmänna inrättningars och benificerad egendom 2,082 gårdar med 51.592 t:r hartkorn och privata egendomar med 7,051 gårdar med t:r hartkorn. Den 31 December 1568 var den återstående fåsteegendomen sålunda fördelad: på dom ård med 5 t:r bartkorn, på allmänna inrättningars och benificerad egendom 533 gårdar med t:r hartkorn; på län, stamhus och sideikor 164 gårdar med 30, 128 t:r hartkorn och privata egendomar med 3,198 gårdar med 16.614 t:r hartkorn; tillsammans 9,246 gårdar med 76 t:r bartkorn. Under 19 år, från 1850—1868, ha således 11,059 fästegårdar med 55,116 t:r hartkorn öfvergått till sjelfegendom. Vill man nu, då fästecgendomens öfvergång till sjelsegendom, hvad domäner, allmänna inrättningars och benificerad egendom beträffar, skett 3 eller åtminstone genom lagen betydligt ts, endast bålla sig till den bondegenom fimes under länen, stamhusen, fidei sserna och enskilda gods, ställer sig förhålJet sålunda, tror jag, att man icke är långt n sanningen, när man antager, att i närvarande gonblick i Danmark ej finnes mycket öfver 6,000 ill 6 Å och den öfvergång, som sålunda , enligt min åsigt, anses ganska tillfredsställande, isynnerhet vid betraktande deraf, att orsaken till att den ej varit starkare icke är att söka blott i godsegarens obenägenhet att j leri, att de sätta priserna på fästejorutan äfven dels i ,fästarnes olust, många ställen i deras bristande förmåga a och slutligen i speciela förhållanden, många ställen finnas och som göra det föga önskligt för den nuvarande fästebonden att få sitt fästeställe förvandladt till sjelfegendom.