(Insändt.) Hvilka äro ,,vederbörarde och hvad kanna de göra? Okunnig om hvar de rätta vederbörande äro att söka, tager sig ins. friheten härmed offentligen fräga, om inga veder! örande finnas, som ega rättighet och villighet att något göra, på det att menniskors lif och lemmar cj må onödigt förspillas förmedelst öppna skeppsluckor å här i hamnen liggande fartyg? Ins. hade det tvetydiga nöjet att i går afton genom en sådan utan hågra lemmars förlust göra en resa ned i djupet, oaktadt han icke var någon nattvandrare, ty klockan var ej mer än sex, och var i lofliga ärender stadd samt iakttog lika stor försigtighet, som man vanligen gör och bör göra ombord på fartyg i mörkret. Men det fullkomligt jemnsvarta däcket gaf ingen aning om att man kunde der så lätt göra en resa ända in i — evigheten. Ty churu nu här resan stannade inom tiden, och resekostnaden ej blef större än blånader och skrubbsår, så veta vi ganska väl, hurusom det sällan stannar vid så godt köp. Och äfven under de sista åren ha flera ganska svåra olyckshändelser timat på dylikt sätt just här i hamnen. — Och då ins. anser sig, om icke annat, så åtminstone å embetets vägnar, ha skyldighet att vara lika mån om sin nästas som om sina egna Jemmar, så har ban ansett sig både kunna och böra på detta sätt lägga ifrågavarande sak på deras bjertan, som kunna vara — vederbörande. Enligt upplysningar, som inhemtats, lärer ingen lag eller förordning ålägga sartygsbefälhafvare någon skyldighet i ifrågavarande afseende. Men icke synes det väl vara något för stort ingrepp i den enskildes rätt att sin egendom förvalta, om en polisförordning påbjöd, att luckorna öfver lastrummen på fartyg skola i mörkret vara stängda eller försedda med vakt eller upplysning! Ej heller kan gerna derigenom några stora kostnader eller olägenheter för fartygsbefälhafvarne uppstå! Göteborg den 20 Jan. 1870. Likare. — — — — —