Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1870, sida 3

hj — Arvika. Missoke. Från Arvika SKrIIVes till ,, Nya Verml. Tidn., att jernvägsbanken öfver sjön Wermelen nu sjunkit för andra gången, såt som det säges, ända till 30 å 40 fot under vat-tenytan. — Vexiö. Vinterväder med klingande slädföre hugnar nu orten. —— UTRIKES. TYSKLAND. Med anledning af, att ett i Preussen 1) ledigt domareembete nyligen blifvit tilldeladt en bekännare af den mosaiska tron, : meddelar den i Berlin utkommande, VolksLeitung, att alltsedan utfärdandet af den e sednaste förbundslagen rörande alla trosåbekännares likaberättigande inom nordtyska sörbundets hela område, vederbörande domstols-tjenstemän af mosaiska trosbekännelsen erhållit oinskränkt bemyndigande att taga ed af kristna trosbekännare, hvartill ännu helt nyligen af kammarrätten utfärdade dekreter förklarat dem ; i oberättigade. ÖSTERRIKE. Ministerkrisen, som räckt i sju veckor, — alltsedan kejsarens hemkomst från Egypten den 30 November — har omsider kommit till ett slags slut, i det kejsar Frans Josef, för att icke lemna den strängt konstitutionella vägen, beviljat afässked åt den ofta omnämnda minoriteten i I kabinettet (ministerpresidenten Taaffe, mihnistern utan portfölj Berger och jordbruksministern Potocki) samt uppdragit åt frih. Plener — medlem af den författningstrogIna majoritet i kabinettet, som ledes af inrikesministern Giskra — att , föreslå bildandet af ett nytt kabinett och t. v. öfI vertaga presidiet i en ,,säkerhetsminister för att skydda landet. Så är uttrycket i sen depesch från Wien af den 17 dennes. I Med ,,säkerhetsminister förstås här sannolikt en provisorisk minister, som endast skall leda statsangelägenheterna för att hålla statsmaskinen i gång intilldess situationen har blifvit klarare och en definitiv minister konstituerad. När — och I under hvilka förhållanden — detta skall insåsigt. Ministeren har emellertid skiljt sig träffa, derom kan man änna ej yttra någon vid sina federalistiskt sinnade medlemmar och ledes t. v. uteslutande af det s. k. författningspartiet, som motsätter sig hvarje utjemning med de slaviska kronländerna och pär 3 mole men detta parti räknar endast 5 medlemmar, bland hvilka det icke finnes någon statsman af anseende, och t. o. m. om det skulle lyckas att vinna furst Carlos eller Auton Auersperg för det nya kabinettet, skall just den sråga, ssom framför alla fordrar en lösning (ordnandet af det nationella och statsrättsliga förhållandet mellan slaver och tyskar i I Vest-Österrike), endast sör en kort tid I blifva skjuten åt sidan för att måhända snart nog resa sig med fördubblad kraft. En tillfredsställande lösning skall då måhända bli svårare än nu. Man kan under dessa förhållanden icke undra på, att kejsaren med tungt sinne och med synbar motsträfvighet, om än för en kortare tid, måste lemna statsstyrelsen åt Giskras parti, hvilket parti dessutom har för plan att undantränga rikskansleren Beust. I öfver en månad ha både kejsaren och Beust sökt åstadkomma en förlikning mellan de stridiga åsigterna i kabinettet; men i st. f. att aftaga, blef striden bittrare, och till slutet framkommo begge partierna med sina memoranda, som bletvo oflentliggjorda för att bereda publiken tillfälle att deltaga i striden. En försoning visade sig omöjlig, och kejsaren blef nödsakad att afgöra saken så, som telegrafen meddelat. Minoriteten måste träda tillbaka, då den saknat tillräckligt understöd i riksrådets tvenne kamrar. Den stora fråga, som nu sysselsätter den allmänna meningen i Österrike, är: skall det lyckas en minister Giskra-Auersperg eller Giskra-Schmerling (ty äfven denna kombination har varit nämnd) att bringa 1867 års författning i allmänt erkännande; eller skall en sådan ministr duka under för uppgiftens svårighet och då lemna efter sig förhållandena i en längt större oreda och upplösning, än den, hvaruti de f. n. befinna sig? Destovärre äro de flesta mera framstående tidningarne — både i och utom Österrike — eniga om att den sistnämnda eventualiteten har den största sannolikhet för sig. För att tydliggöra den nuvarande situationen i Österrike, är det nödvändigt att kasta en blick på de tvenne — af utjemningspartiet och författningspartiet — utarbetada memoranda, som blifvit förelagda först kejsaren och sedan allmänheten. Giskra, som antages vara författare till majoritetens memorandum, förklarar i början, att hans parti icke kan finna någon annan utväg från de n. v. svårigheterna, än med tillbjelp af en valreform (direkta val till riksrådet, dock med bibehållande af det till fördel för det tyska elementet införda gruppsystemet), samt att genom Ötålamod och uthållighet småningom och steg för steg böja den nationella oppositionen. Naturligtvis kunna Giskra och hans vänner ej förneka , det faktum, att författningens giltighet blir bekämpad utaf en stor del af solket; men likväl hoppas de att ,genom tålamod böja oppositionen. De under de tvenne sednaste åren skördade erfarenheterna med afseende på Böhmen och Galizien borde hafva upplyst dem om, att motståndarnes , uthållighet och tålamod är nog så stark som deras egen. Hvad den mycket berömda valreformen angår, så har författaren till minoritetens memorandum, Berger, tillräck