Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1870, sida 1

Andra kammarens talman, biskop SUndberg, höll derefter sitt tal, hvarutur vi anföra: På samma gång den nyvalda andra kammarer nu för sin del inför E. K. M. om dessa känsloi (af vördnad, kärlek och trohet) afgifver en uppriktig försäkran, frambär den tillika sina varmaste lyckönskningar med anledning af prinsessan Lovisas sistförflutne sommar skedda förmälning Den dag, hon genom äktenskapets band förenades med Danmarks thronföljare, firades icke i våra landsorter synnerligen storartade fester; men de välsignelser, som utgingo från alla hus, voro förmer än festerna och utgjorde det unga fursteparets bästa bröllopegåfva. Mätte intet af den gåfvan någonsin förloras! Hvad det förestående riksdagsarbetet beträffar, så kan derom i närvarande stund endast sägas, att det i allt skall åsyfta faderneslandets välgång. Ett godt år har, Gud ske lof, ingifvit friskt mod att bära de bördor, som den hastiga utvecklingen af våra samhällsförhållanden medfört; och om än en svårare tids bittra lärdomar hvarken kunna eller böra glömmas, så skola de likväl icke förlama den handlingskraft, som med tro på framtiden också vet att rätt förbereda densamma. Men huru träffa hvad som i detta afseende är rätt eller icke? Här skilja sig äfven de ärligaste öfvertygelser från hvarandra, och hvad den ena tror sig böra söka i en varsam behandling af det historiskt gifna, det väntar sig den andra af ett djerft språng in på alldeles nya banor. Det finnes lyckligtvis en högre makt, som enar dessa skiljaktigheter och sammanjemkar de ofta mer skenbara än verkliga brytningarne, och denna makt är fosterlandskärleken.s Sedan härefter finansministern friherre Ugglas till talmännen öfverlemnat K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof, var högtidligheten slutad och processionen återvände i samma ordning som den inträdt.