å genom kong. Dretvet d. dd 1åC. 1007 cHL oppades nu, att Marstrand skulle blifva en betyande nederlagsort vid vestkusten. Första årev, om förgingo efter nederlagsrättens erhållande, ycktes också förverkliga denna förhoppning; stora vantiteter nederlagsvaror hitfördes och magasineades och tulluppbörden steg till inemot 100,000 dr, någon gång deröfver. Men sedan handeln geom jernvägars anläggning inom riket, erhållit berxäma och tidbesparande vägar för sina transporer, har nederlagsrörelsen åter upphört och stalens handel nedsjunkit till dess fordna intet. Beägen på en klippa i hafvet, med det uppblomtrande Uddevalla på ena sidan, det företagsamma ch mäktiga Göteborg på den andra, hvilka geom jernvägar ega förbindelse med landets inre lelar, kan Marstrand aldrig drifva någon handel if betydenhet, så länge den försummar sin utan vifvel naturligaste näring — storfiske och siskhanlel. Under det Marstrand eger ett siskefartyg. belrifves storsisket af fisklägena Norra Åstol, Tjörpökalf, Klädesholmen, Skärhamn, Kyrkesund m. 1. med 29 st. större och mindre fiskebåtar. Om storfisket genom fortfarande uppmuntran från staens sida och god ledning vinner förkofran, hoppas man att företagsamheten skall draga fiskhanleln hit och göra Marstrand till ett svenskt Bergen. Ett sisksalteri skall här anläggas. Sillfisket har under året varit rikligare än i mannaminne och hos mången återupplifvat traditionen om sillens periodiska återkomst till denna skärgård. — Genom Marstrands och Arvidsviks badinrättningar, — — — — — — ÖO: — 0 som årligen äro talrikt besökta, har en stor del attt stadens innevånare vunnit ett visst välstånd, eu innan del arbetsförtjenst under sommarmånaderna. Hela tulluppbörden under år 1869 uppgick ej je ill mera än rdr 6,716: 94, mot 10,324: 14 ochse 28.10!: 38 under de närmast föregående tvenne ren. Minskningen har sin grund deruti, att den af en göteborgsk handelsfirma via Marstrand beIrifna import af raffiner. socker de 2 sista åren uldeles uteblifvit. — Från Rom, Då vi återgifvit ett par berättelser om det besök, som vår landsi man, den unge bildhuggaren dJ. Börieson från Göteborg, emottog i Rom af drottning Olga af Wärtemberg, jemte den! dermed förenade beställning, äro vi nu i tillfälle att anföra något närmare om detta kungliga besök, såsom den unge konstnären sjelf berättat förloppet i enskildt bret till en sin gynnare härstädes. Hr Yörjeson skrifver den 24 November sistl. är: — — Jag kan ej underlåta att omtala en högst oväntad och lycklig händelse, som i dag inträffat, och som troligen kommer att vara af stor betydelse för min framtid. i Jag stod i dag som vanligt på min atelier och arbetade på min kägelspelare, då det bultade på lörren. Som jag ville vara i fred och dertill var rädd att det kunde vara ett besök, som alls icke; konvenerade mig, öppnade jag icke. Etter en stund kommer portiern upp och berättar, att una regina (en drottning) hade varit här för att besöka mig, och att det varit hennes lakej; som bultat på min dörr. Jag tog naturligtvis för afgjordt. sit det varit ett misstag och att besöket I ej gällde mig. utan någon annan konstnär i huset, ; och brydde mig ej vidare derom. Men då jag kom tillbaka från middagen kom ganska riktigt en lakej och anmälte att IIennes Maj:t drottning Olga at Wirtemburg (född storfurstinna af Ryssland) ville besöka mig klockan 3. Jag bad naturligtvis H. M:t vara välkommen, men önskade att jag varit på Otaheiti eller något annat fjerran liggande ställe. Vålan! här fanns ingen räddning. Åtöliern blef i hast uppsnyggad så godt sig göra jelf undergick jag äfven en liten fejning och erläste i tankarne ett långt och vackert tal på italienska till den nådiga drottningen. Klockan 3 kommer portiern med andan i halsen och ropar: ,Icco la reginal Jag fick hatten i hand och in träder en hög, smärt och vacker dame, åtföljd af sin upvaktning. Jag glömde af hela det vackra talet och kunde endast framstamma om den alltför stora ära, som vederfors mina ringa studier genom ett sådant besök. Drottningen smålog mycket vänligt och sade, att hon hört talas om mig (af hvem, vete vår Herre) och ville se mina arbeten. Nu började ronden. Hon betraktade örst mina kägelspelare och yttrade sig i mycket smickrande ordalag om detta arbete. Derefter besåg hon alla mina skizzer, i hvilka hon, skam till sägandes, var helt förtjust Besöket varade en timme och slutade dermed, att drottningen frågade, om jag ville utföra någon af dessa skizzer i naturlig storlek, och hvilket jag helst ville utarbeta. Då jag märkt, att hon med särdeles förkärlek fästat sig vid en grupp, föreställande två sjöjungfrur, valde jag denna, och dermed var beställningen gjord. Drottningen tog afsked och yttrade då hon gick: ,Ni är en drömmare, men jag hoppas ni skall göra drömmen till verklighet, hvartill jag svarade med en djup hofmannabugning: ,Iörs Majestät har förverkligat den. — hvilket jag tycker var ganska pent sagdt till att vara af mig. Lyckan tyckes alltså verkligen vilja skjuta mig sram. Jag börjar i morgon med att lägga upp gruppen, ty drottningen vill se den innan hon lemnar Rom, så att nu har jag fått riktigt brådtom, men det tycker jag om. — — ö I ett följande bref af den 16 December skrifver åter hr Börjeson: — — , Fabriken är nu i full gång och jag arbetar bokstafligen med både händer och fötter för att medhinna hvad jag nu har beställning på. För det första vill jag hafva mina kägelspelare hem i Mars månad till Fria konsternas akademies högtidsdag, ty derpå berer mycket för mig. För det andra har jag nu lagt upp den grupp, som är beställd af drottningen at Wärtemberg, ty hon vill ovilkorligen ha den färdig så fort som möjligt. Hon har sedan jag sist skref varit uppe hos mig tre gånger och har uttryckt sin sullkomliga belåtenhet med arbetet. Ilennes beställning har väckt mycket uppseende här i Rom, ty ehuruväl hon besökt de förnämsta bildhuggärnes atelierer har hon ej gjort beställning hos någon annan än mig. Min atelier har ock på den sista tiden varit besökt af idel förnämiteter, men nu är lyckligtvis allt åter lugnt, ty den 14 reste drottningen. Jag var uppe på jernbanan för att säga farväl; sen hel mängd af tyska och ryska konstnärer hade sintunnit sig i samma ärende, men som jag ej kände dem, höll jag mig på afstånd. När drottningen kom, blef det det naturligtvis ett rysligt pockande och skrapande, men jag stod stilla och sille ej tränga mig fram. En afhofdamerna hade likval observerat mig och hviskade några ord till Hennes Maj:t, som vände sig om och, då hon blef mig varse, gick öfver till mig, till stor förvåning ; I för de många herrarne, som förut ignorerat mig. 3 Jag skyndade naturligtvis drottningen till mötes; I hon gjorde mig flera frågor angående arbetet och uttalade sin önskan att få det färdigt så fort som mojligt. Jag svarade, det jag ville göra allt, som stod i min törmåga, hvarpå H. M:t räckte mig isin hand och bad mig tillskrifva henne, när jag t var färdig med mitt arbete. Jag tackade för hen1 T l f nes godhet, sade mitt farväl så pent som möjligt och dermed skiljdes vi åt. — Meteorologiska observationer, ojorda under Jan månad: h b n t r b d 1 n 1 — — 2 1