Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1870, sida 2

Ä Ä tw ER REAM 2—l— FA och näras, ville han förorda ett inskränktare antal, j I nämnda sammanträde kommer för öf-;er igt hvardera kammaren att utse depute-sk ade, som ega att, jemte talman och sekre-til erare, tillsätta kamrarnes kansli-personal m ch vaktbetjening, hvarförutom andra kamoc naren vid samma tillfälle utser tre leda-ni noter att handhafva vården om kamma-så ens ekonomiska angelägenheter. Om Lör-bå lag skola i båda kamrarne val förrättas ki sf ledamöter och suppleanter i de stänliga utskotten, af kansli-deputerade samt få uf ledamöter i talmans-konferensen. i I fråga om antalet af förbemälta supplep unter uppstod en debatt, hvarför Aston-e ladet lemnar följande redogörelse. H Andra kammaren. m Ir Lindström påminde, att sappleanternas an-O al i nyssnämnde utskott vid 1867 års riksdag va-e it bestämdt till halfva antalet mot de ordinarie edamöternas, men att vid 1868 och 1869 årens riksdagar suppleanternas och de ordinarie ledad nöternas antal varit lika stort. Talaren ansåg för sin del det vid förstnämnda riksdag bestämda antalet riktigt, hvaremot ban ej kunde inge behof8 vet af så stort antal, som sedermera blifvit ut-P sedt. Erfareuheten från ständsriksdagarna ochls 1867 års riksdag visade nemligen, att utskotten mycket väl kunde förrätta sina funktioner med ett inskränktare antal suppleanter. Visserligen e kunde invändas, att ingen olägenhet förefunnits ti af ett större antal; men talaren tör sin del trodde ä likvål, att en sådan skulle kunna visa sig vid till11, sättningen af de tillfälliga utskotten, bestående I deri, att om allt för många af kammarens ledamöter toges i anspråk såsom utskottssuppleanter, v skulle det kanske uppstå svårighet att finna lämpliga ledamöter till de ingalunda ovigtiga tillfälliga j utskotten. Visserligen hade talaren hört påstås, att det högre suppleantsantalet skulle hafva varit k förestafvadt af någon riksdagsfåfänga, men han (I trodde icke på detta tal; och då nu ett ypperligt h tillfälle erbjöde sig att afskudda sig blutt misstanken derför, ville han för sin del yrka, att suppleanternas antal i de ständiga utskotten måttes bestämmas till bälften mot de ordinarie ledamö-y ternas. Ir Medin ansåg, i motsats mot den förre tal, att olägenheter verkligen skulle uppstått med ett! mindre antal suppleanter, enär t. ex. vid 1868 års v riksdag äfven af det större antalet ganska få stun-iy 1 dom funnos att tillkalla vid utskottssammantr dena. Och då det dessutom funnes god tillgång; på ledamöter i kammaren, kunde tal. ej se något skäl att frångå den vid de båda föregkende riksdagarne följda praxis, så mycket hellre som den icke med ört några olägenheter. Hr Hierta ansåg förhållandet i så måtto vara ett annat vid denna emot de båda föregående riksdagarne, att kammaren nu bestode af ett stort antal nya representanter, som voro obekanta såväl med hvarandra som med de sedan förra riksdagarne qvarvarande ledamöterna; hvadan tal. ansåg det vara svårt att alltid finna ett så stort antal passande suppleanter. Skulle verkligen svårighet I uppstå för utskottens arbeten, kunde man ju i der riksdagens lopp välja nya suppleanter. Förenade sig i hr Lindströms yrkande. . IIr Bergström, som äfven var af samma åsigt. ansåg att man icke borde utveckla större kraft än g som beböfdes, emedan detta såväl i det fysiska ( AA ra — — som andliga lifvet vore detsamma som ett sörspillande af krafter. För öfrigt frågade tal. hvem; som brukar uppställa en reserv lika stor med hufvudstyrkan. Hr Medin trodde, att det för dem bland kammarens nya ledamöter, som ej kunde få plats såN som ordinarie medlemmar af utskotten skulle var: ett stort nöje att åtminstone någon gång få när I vara vid och afhöra utskottens öfverläggningar, I hvarför tal. vidblef sitt yrkande. I Hr Kallstenius vitsordade att, uuder sistförslutna riksdag statsutskottet vid några tillfällen skulle; blifvit urståndsatt att arbeta, om blott det lägre antalet suppleanter funnits, ty en gång behöfde till och med nio af de tolf suppleanterna tillkallas. ! Ansåg förslaget att välja erforderliga suppleanter; under riksdagens lopp såsom opraktiskt. Hr Asker. Om det varit meningen, att suppleanter skolat utses till lika antal med ledamöterna, Åså hade otvifvelaktigt grundlagens stiftare uttalat denna bestämmelse. I frånvaron af någon föreskrift i detta hänseende såg talaren den mening ligga i grundlagen innesluten, att suppleanternas antal skulle vara mindre. Deremot ansåg han den fordran, att de skulle vara lika många, möjligen kunna synas innebära, att de ordinarie ledamöterna ej behöfde visa någon synnerlig punktlighet i detta ; sitt kall, eftersom hvar och en hade att tillgå en; suppleant. Men då talaren önskade, att icke den I minsta skymt af en dylik misstanke skulle uppstå lutan att derföre pruta på, om det bestämdes nägot öfver hälften, hvilket sednare han likväl trodde I vara nog. I Hr John Ericson hade väntat, att några skäl! I blifvit anförda för den föreslagna ändringen af den vid de båda föregående riksdagarna följda seden, men intet sådant hade törsports, hvaremot å andra sid dra sidan olägenheten at deua förslag blifvit lagd si dagen. En gifven fördel af suppleanternas större antal ansåg talaren vara den, att så mycket flera af kammarens ledamöter kunde få vara närvarande vid de lärorika utskottsöfverläggningarna. Ir Jan Andersson ansåg, att då ledamöterna åtminstone i statsutskottet voro nödgade att arbeta mycket strängt, kunde de ganska väl under vissa tider af riksdagen behöfva bjelp af suppleantern hvadan tal., äfvensom hr Wennerus, ansåg suppleanterna böra bli lika många som ledamöterna. Sedan diskussionen derefter förklarats slutad anställdes votering, som utföll så, att 131 röster afgåfvos för den meningen, att suppleanternas antal skulle bli lika stort med ledamöternas, hvaremot blott 44 afgåtvos för den åsigten, att suppleanter borde utses till hälften af ledamöternas I antal. Riksdagens öppnande försiggick i går Onsdag ä rikssalen af konungen efter slutad gudstjenst i Storkyrkan. 2 Konungen hade befallt, att den vid riksdags öppnande förut vanliga procession