Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1870, sida 1

nya representationen, och då, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, lätteligen kunna föranleda alldeles nya allianser och kombinationer, som kanske icke bli fremmande äfven för andra ärendens behandling. Svårare torde det vara att förutse hvilka personer, som skola komma att taga ledningen i debatterna. Åtskilliga gamla riksdagsmän finnas visserligen qvar, hvilka icke lära vilja utrymma de positioner de intagit, och om en och annan af de nyvalde vet man med temmelig visshet att de skola bemäktiga sig en sådan: men det är antagligt nog, att bland ett hundratal nya medlemmar skola finnas några, som efter hand skola träda i förgrunden och göra eller söka att göra sig gällande, fastän de för närvarande höra till de okända storheternas antal. Med afseende å ingen annan af de nyvalde lärer med så mycken säkerhet kunna antagas att han skall ,göra väsen af sig, såsom det heter, som i afseende å grefvo Eric Sparre. Hvilken ställning han skall intaga till de från föregående riksdagar förhandenvarande fraktionerna tror Jag ännu icke att man har klart för sig. Han lärer ännu intaga en afvaktande ställning, säges det. Det förljudes, att hr gresven skall önska öfvergifva sin gamla plats i lagutskottet och utbyta den mot en dylik i statsutskottet. Hvad grund detta rykte eger vågar jag icke garantera, men otroligt synes det ej, då det är antagligt att hr grefven sökt transport till andra kammaren hufvudsakligen för att med desto större framgång kunna verka i jernvägsfrågorna, och för detta ändamål vore ju ingenting önskvärdare än en plats istatsutskottet. Komme hr grefven dit, finge han redan i första hand taga del i dessa ärendens beredning. Huruvida han skall ånyo lägga ut sitt stora jernvägsnät, hvars masker vid förra riksdagen så ohjelpligen sletos i stycken, återstår att erfara, men i hvad fall som helst lärer han icke försumma att bereda sig tillfälle att verka för den eller de banor, som specielt ligga honom om hjertat. Skall han lyckas få en plats i statsutskottet, lärer han väl emellertid temmeligen snart få räcka handen åt landtmanaapartiet, på hvars bevågenhet detta väl lärer komma att bero. Säkert är i alla händelser, att med grefve Sparres stora förfarenhet i riksdagsintrigen, med hans förmåga att ,taga visst slags tolk, då han för sina syften lägger an på dem, och med hans af alla småbetänkligheter obesvärade val af medel slår det icke fel, att han skall göra sig bemärkt i kuliss-spelet inom kammaren lika väl som han skall göra det med sin patos och sin svada i debatterna. På sistnämnda område, nemligen debatternas, har man att vänta äteruppträdandet af en gammal sörfaren kämpe i herr Asker. Att han i en kammare, sammansatt såsom den nuvarande andra, kommer att spela någon större roll och vinna något mera betydande inflytande är dock knappast troligt. Icke heller kan man vänta att detta skall blifva händelsen med d:r Rundgren, ehuru det är att motse, att det talangfulla sätt hvarpå denne ledamot antagligen kommer ätt sörfäkta ligter, som i öfrigt ej lära ha alltför många målsmän inom kammaren, ofta skall gifva något pikant och omvexlande it debatterna. Iläller hr Hedin i någon mån hvad man af denne unge representant väntar sig, bör man kunna påräkna att få se honom bryta en och annan lans med den aktade ledamoten för Norrköping. Hiest torde få om ens någon af de nya iksdagsmännen ha en svårare uppgift att ösa än hr Hedin. Vid den valstrid, som egde rum, då eftor Aug. Blanches frånfälle ir Lindhagen med framgång gjorde hr Iedin platsen stridig, blefvo båda dessa nedtäflares förmåga och talanger at deras espektive anhängare så upphöjda och losprisade, att anspråken på dem stegrades ill en grad, som det icke kunde vara lätt itt motsvara. Hr Lindhagen, som först ick bestå sitt prof, lyckades icke i kamnaren framstå såsom den imposanta storhet, hvartill hans anhängares af stridens ietta eldade nit hade gjort honom. Hr Iedin, som icke behöft försöka sig, hade