stormen, samt stack båda sina händer inom den breda lädergördeln. — Jag vill icke vara en ärlig holländare, skeppar Barthel — sade sjömannen — om icke kungsbåten derborta drager en stickande storm efter sig. — Så mycket bättre, menar jag ... han skall då icke hitta in till. hamns, utan nödgas länsa lasfutåt sjön, och under tiden taga vi oss i land... — Sådan kan dock stormen bli, att icke heller vi, mäster Barthel... — Vid de fem såren, karl, hvad vågar du kasta mig i synen? — utropade den liflige skepparen — har du väl på de tio åren, du seglat med mig, någonsin sett det väder, som tagit rodret från Barthel Voeths hand? säg det... och kraksa sedan fram ett olycksvarsel: Nils Bosson kastade en forskande blick på skepparen, medan sjömannen lunkade bort mot fören. Barthel Voeth var namnet på en af de mest beryktade och fruktade sjöröfvare från den tid, då konung Erik förde sitt följdlösa krig med grefvarne af Holstein, hvilket slutade vid samma tid som Engelbrekt började sitt befrielsekrig. Nils hade hört det nämnas många gånger och alltid tillsammans med de vildaste och mest halsbrytande äfventyr. Synnerligen rosades hans djarfva anfall på den rika norska handelsstaden Bergen under åren 1428 och 1429, då han det förstnämnda året plundrade staden och borttog allt silfver och guld som fanns i biskopsgården, och det senare, då han med sju skepp besegrade en hel norsk flotta, och, förstärkt med andra tillstötande vitalianer åter plundrade staden jemte konungsgården och biskopshuset och sedan seglade till Hamburg, der det rika bytet delades, Tilldragelserna i detta krig, hvarunder konung Erik äfven haft hansestäderna till fiender, emedan de icke kunde fördraga Konungens yppade åstun