Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1870, sida 2

hafven saker, som röra eder slägt, att der uträtta .. Biskopens fråga föll sig helt naturlig och hans lick och min antydde derjemte den mest oförstälda välvilja. — I hafven derutinnan alldeles rätt, vördige herr biskop — svarade Nils — jag reser i ett ärende, som rörer min moder! -Varen dock försigtig, ungersven — inföll drotsen och flyttade forskande sin blick från golfvet på Nils samt derefter långsamt till golfvet igen. — Underliga rykten gå om eder resa och att den gäller eder herres, marskens, enskildta ärenden ... Tiden är ond, ungersven, tiden är ond, man kunde snart taga dig för att resa i ett ärende, som vore till skada för Sveriges rike och för den förening, som skall råda mellan rikena ... — Slika rykten kan dock ingen ärlig man sätta tro till, stränge herre — svarade Nils — Min herre, marsken, hafver intet att skaffa med min resa, utan det att ban hafver bifallit min begäran att för den tiden vara ledig från hans tjenst ... Hvad derför det än kan vara, som säges, så har det blifvit sagdt af onda klaffaretungor. Det skall väl omsider spörjas, hvar jag far iram. — Ryktena tala dock med en tanga, som icke är klaffarens lik ... säg mig, ungersven, känner din fader, den stränge herr Bo, ändamålet för din färd? Ynglingen såg upp med en blick, hvari bestörtning och förtrytelse kämpade om väldet. — Nej! — svarade han. — Ser du det! — återtog drotsen — ser du det ... och jag frågar dig ännu dertill: kan du omtala för din fader ändamålet med din färd? — Nej! — blef åter ynglingens svar. — I finnen nu sjelf, Nils Bosson — fortsatte drotsen, helt mörk i hugen — om jag har orätt, då jag säger till eder: tager eder tillvara, att icke