Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1870, sida 2

med mig... Han har följt mig från konungen, af hvilken han fått löfte att på konungens eget fartyg få göra öfrerresan till Gotland... — Hm... det var ju en god sak ... hm — hostade drotsen — du har god lycka med dig ungersven! Hade drotsen märkt, huru krämarsvennens lurande blick från papperet flög öfver till honom, skulle han fått en egen tanke om hans nit såsom köpman. Nu märkte han det icke, men märkte i stället, huru riddar Bengt på ett eget sätt blinkade med ögonen, under det han tillade: — Och emedan min unge frände vet, att han bar edert inflytande, herr Krister, edert och edra fränder i Danmark att tacka för denna konungens ynnest, så har han gerna följt mig hit att sjelf tacka eder för denna eder välvilja! Drotsen nickade helt vänligt åt ynglingen och sade fullkomligt obesvärad och mera liksom för att hafva något att säga, åän för att derpå erhålla något svar: — Det gläder mig att hafva kunnat utverka denna lilla sak för dig, min raske ungersven ... vigtiga ärenden månde du hafva der att förrätta, eftersom det har legat dig så nära om hjertat ... Du ser mig ock ut att förtjena en väntjenst! — Hatven tack, stränge herr drots — svarade Nils Bosson och rodnade — så väl för det I hafven lagt eder ut för mig hos konungen, som för edra goda tankar om ... jag hoppas till Gud, att I derntinnan icke skolen bedraga eder. Drotsen satt och såg på golftiljorna framför sig, som om hans tankar redan lemnat Nils och hvad som rörde honom, men biskop Magnus såg deremot med ett uttryck af innerligt välbehag på ynglingens öppna och ädla anlete. — I ären en son till riddar Bo och fru Karin Sture — sade han och fattade vänligt Nils Bossons hand — eder morsader, den stränge riddar Sven, vistades mycket i Visby, jag menar I