Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1870, sida 2

ryktena vända sig mot eder sjelf och ramma eder i stället för eder herre, såsom vederbör! — Men jag gifver eder mitt ord derpå, stränge herr drots — utbrs at Nils Bosson, under det hans kind purprades och hans öga ilammade af kränkt stolthet, jag gifver eder mitt ord derpå, att min herre, marsken, har intet att skatta med min resa till Visby! Drotsen log med ett utseende, som om ynglingens försäkran snarare tycktes bekräfta, än försvaga hans föreställning om saken. — Förhåller det sig så, som du säger, Nils Bosson — sade han och jag vill icke betvifla dina ord, men lyd då mitt råd och uppskjut din resa till ett lägligare tillfälle. Jag är gammal nog att känna verlden och dess erelk, och du skall icke komma att ångra att du följt mitt räd. Nils Bosson bugade sig höfviskt för den gamle herren utan att svara på hans välvilliga råd, ehuru den glödande rodnaden pa hans kind tillräckligt tolkade, hvad han tänkte derom. Biskop Magnus reste sig äfven och lemnade samtidigt med Nils drotsens herberge, så att inom några ögonblick denne befann sig ensam med Bengt Stensson och den tyste krämarsvennen, hvilken man alldeles tycktes hafva glömt bort. — Jag har talat med min broder — sade herr Be engt, sedan biskopen och Nils aflägsnat sig — men han säger dertill tvärt nej, herr Krister. Drotsen såg länge på riddar Bengt, liksom ville han riktigt grundligt genomtränga betydelsen af detta herr Bo Stenssons nej. — Då återstår intet annat — yttrade han slutligen — än att I sjelf riddar Bengt gripen eder an, såsom ynglingens närmaste frände. länken derpå, jag menar, att det skall gå lätt nog för sig för slottsherren på Kulmarehus! De båda männen helsade hvarandra, och äfven herr Bengt försvann, sedan ytterligare några ord halft hviskande blifvit å ömse sidor yttrade.