Han hade studerat i Prag, der han erhållit magistergraden, och varit ärkedjekne i Åbo, tills han år 1412 blef vald till biskop derstädes, till hvilket embete han vigdes af påfven sjelf i Åom. Verksam och nitisk i sitt stift, der han vann ett sådant anseende och en sådan kärlek, att man satte honom näst efter S:t Britas samtida biskop Hemming såsom Åbo stifts utmärktaste biskopar, var han tillika en varm vän af fredens upprätthållande i norden och omfattade derför, liksom de öfriga biskoparne, ifrigt drottning Margaretas plan att för evärdeliga tider förena de tre rikena, Sverige, Norge och Daumark. Konung Erik förblef han trogen, så länge någon utsigt fanns, att denne konung skulle kunna verka i den riktning, som drottning Margareta utstakat, och när detta hopp alldeles försvann, närmade han sig dem, som ville upprätthålla unionen, emedan enligt hans tanke unionsvän var detsamma som fredsvän. I denna punkt mötte han Krister Nilsson och biskop Magnus, ehuru herr Krister visserligen icke helt och hållet leddes af samma grundsatser och syften som biskopen. — Vi halva nu, såsom I väl veten, biskop Magnus — sade herr Krister — sökt förebygga för framtiden hvad som kunde vålla något afbrott i den kära förbindelsen rikena emellan, vi hafva uppställt som vilkor, att Sveriges rikes lag skall följas, att slott och län skola regeras med iuländska män, och vi hafva äfven efter mycket bråk fått bestämdt, hvad som skall menas med ordet: inländsk man, att dermed icke får menas dansk eller norsk, såsom Gud bättre äfven den stora drottningen ville, utan att dermed menas en infödd svensk, vi hafva ock sökt bjelpa hvad som brast i det unionsbref, hvilket drottning Margareta, Gud hennes själ nåde, framlade på sin tid i S:t Kristofers gillesal till antagande, men... Drotsen hostade och kastade tillbaka den guldbroderade sammetsmanteln, antingen det lång: 31