med dessa två slotten?... Den andre, om I I saden, att herr Carl skulle hafva nå frukta... I menen herr Erik Puke... I farlig för rikets lugn, men I kunnen tro ny 3 jag säger: min unge srände, herr Carl Knutsson är farligare. Frau Bengta har deratinnan rätt, och hennes råd synes mig välbetänkt. Vi måsto söka förebygga och stämma il År det, såsom fru Bengta år, herr Ca gt att söka på något sätt komma i besittning af Wiborgs slott på Gotland, och han lyckas i detta sitt uppsåt, så lärer han icke mera vara att hejda, huru högt ban än kan vara hugad att sätta sitt mål. — Min tro är dock — ivvände biskopen misstroget skakande på hufvudet-— att herr Erik Puke är fredens farligaste fiende! — Rörande just denna fred, som äfven sätter såsom det högsta målet för en mans str vanden, tror jag, att det icke skadar, om vi mod förstånd se oss omkring, innan det blir för scut.och derför har jag sökt skaffa mig kännedom om, hvad ärende herr Carls sven kan hafra att uträtta på Gotland. — Och I hafven vunnit visshet i denna sak, herr Krister ... — Nej, nej, fromme fader biskop Magnus, det hafver jag icke, men jag hoppas vinna det, jag hoppas ... Jag väntar till mig herr Dengt Stensson ... — Ilerr Bengt Stensson — utbrast biskopen med synbar ovilja och helt bestört — den mannen .. den mannen ville jag icke gerna komma i någon beröring med... Jag delar väl den allmäna tanken om lyckan af Engelbrekts försvinnande, men jag delar ock de allmänna oviljan öfver den, hvars hand lånade sig till den lömska handlingen, och på herr Bengt faller skuggan så starkt, att. . : — Man måste dock för att komma till bys olta vandra en stig, som icke går genom rosendelund, biskop Magnus! . Riddar Bengt är Nils