Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1870, sida 2

. oTvl8aA ått underhålla dessa illusioner: Det vore mycket bedröfligt. Har således chefen för vårt utrikeskabinett låtit öfrer tala sig till ett sådant steg, som det här omnämnda, så måste nationen deremot protestera på det bestämdaste. I en ganska upplysande framställning rörande ,,landtmannens betryckta ställnings yttrar Aftonbladet bland annat följande: vbet är en glädjande företeelse, att den svåraste krisen för våra landtmän synes, för denna gången, vara öfvervunnen. Förlidet års rika skörd har åstadkommit förunderliga verkningar: landtmännens penningställning har betydligt förbättrats, priset på jord sjunker ej vidare och den panik, hvilken angrep så många inteckningsegare i jord och som föranledt de talrika uppsägningarne, synes hafva aftagit. Men vi tro i alla fall icke att jorden på länge skall prisstegras så, som ,i den goda tiden, äfven om landet skulle hugnas med goda skördar och en gynnsam afsättning. Man bör nemligen icke törbise att en ny utväg öppnats för penningkapitalernas placering — i obligationer, hvilka visserligen icke bereda dess egare den högsta räntan, men deremot den stora fördelen att räntan erhålles på bestämd tid, och att dessa värdepapper vida lättare kunna förvandlas i kontanter än förnållandet är med inteckningar. Det bästa korrektivet mot svindeln i fastighetsköp torde ligga i tillgången på goda obligationer, och vi tro att dessa ganska verksamt skola bidraga till en solidare jordegendoms besittning. Vi tro äfven att ,de svåra åren varit för våra landtmän högst lärorika, i den meningen att de lärt sig inse nödvändigheten af ett sparsammare lefnadssätt, med hvilket följer en större husflit, som under ,de soda åren på ett högst betänkligt sätt försummades. Slutligen anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på tvenne vigtiga omskändigheter. Vanligen eftersträfvar den, som här vill bli jordbrukare och som har ett kapital, att blifva jordegare; han vill nödvändigt sköta sin egen jord och så köper han vida mera jord än han med trygghet kan besitta. Å andra sidan anse de flesta större jordegare fördelaktigast att hafva sina possessioner ,under eget bruk; — men följden af dessa begge förhållanden är att vi sakna den medelklass af jordbrukare, som kallas arrendatorer, och stället talrika possessionater på större och mindre egendomar, hvars egare trycsas af mycken skuld, och ofta sakna tillräckligt rörelsekapital. Ett stort antal unga män förvärfva sig numera undervisning i landthushållningen, men de allra flesta vilja i en eller annan orm ,se tillt, men icke sjelfva ,lägga vand vid landtmannaarbetena; derföre är illgången så riklig på ,förvaltare och sogdar utan sysselsättning och som klaza öfver att de offrat både penningar och id på sin undervisning. De skulle icke slaga öfver brist på anställning, om de unde beqväma sig. till att bli arbetare, le också, och oräkneligt många mindre ordbrukare af herreklassen skulle reda sig jemförligt bättre om de läto ,herr ligeten fara, togo på sig arbetskläder, sjeltje körde plogen och skötte lian, biträdde id fodringen och sjelfve körde sitt spannålslass till staden — med så ord sagdt ore ett föredöme i arbetsamhet för sina jenare. Husbönderna skulle ej derpå förora i anseende och tjenstesolket skulle fter hand blifva bättre.