Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Den andre krämarsvennen hade tydligen redan uppgifvit sin uttalade tanke, att en af de båda Vore nog här på platsen, och hans öga hvilade på det nyss ankrade skeppet, hvars segel refvades, medan en båt utsattes från fartygets långsida. Derunder lyssnade han till den blåkläddes berättelse. — Jag red något före dem — fortsatte denne — och höll just i en skogsbacke för att rasta vid middagen, då de kommo. Gamle herr Carls husfru Cecilia och hennes dotter — hon är ännu bara barnet, jag vill våga mycket, om hon är mer än tio år — de åkte i en karm, som fot för fot körde uppför backen, herrarne kommo efteråt med svennerna; det var ock ett par unga utländska herrar med, hvilka sluddrade med fru Cecilia och krusade för lilla jungfru Brita kantänka, som dock hade sina ögon åt helt annat håll, och I skullen hafva sett henne, då Nils Bosson kom framridande till vagnen och lemnade henne en handfull blommor, hur glad hon blef... det stack riktigt till i mig gamle man, men jag tyckte det var en Guds engel.. — Tiden är oss dyrbar och jag förstår dig fullkomligt — afbröt den brune — äfven om du icke talar, som om du hade syratio år mindre på nacken, Birger! — Se nu — återtog Birger leende och utan att mycket låta anmärkningen inverka på sig — se nu, fast det står och väger, så lutar det väl dock ditåt, att marsken är eller blir den mäkti