Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 2

V. Min Gunstiga Mademoiselle! Uennes artiga bref förekom mig i hvad jag ärnat att vidare skrifva. Jag har aldrig ärnat vara så impoli och endast framföra obehagliga sanningar. utan att efteråt komma med något som kunde mera smaka. En målare sätter alltid Venus utmed Vulcanus, på det att dess skönhet må lysa som ett ljus i mörker. Venus var annars den skönesta af alla Gudinnor, som Hedningar omtaldte, och Vulcanus var Gudarnes Mäster-Smed. Jag undrar att han med sin sotiga tröja vågade sig in i Gudinnans Garderobe, men ännu mer att hon ej med eldgaffelen hjelpte Fader Smed utför himmelens trappor; dock huru det bar till så fann hon sig vid hans person och gaf honom sin hvita band, den jag dock i min djupa enfaldighet tror Mäster Vulcanus med sin smetna mun aldrig fick kyssa. Men som hon derigenom aldralättast kunde få moucher, som upphöja de skönas snöhvita färg, så hade hon dock någon hugnad emot sin olägenhet af denna söta själen. Han satt dessutom i sin smedja och hon vid sin syboga, han åt med sina gjesäller och hon med täckhetsnympherna, och då de voro ihop var altid hon vackrare än annars, ty det stack af som en fluga i hvitkäl. ÅÄsven är Mademoiselle Hedda i Mo och Hennes trogne Scholemäster Samuel Ödmann i Delsbo den 9 Aug. (Forts.)