Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 2

och vänner väckt lika mycken bestörtning som om det varit hennes död, med hvilken klosterlöftets afläggande också är fullkomligt analogt; ty sedan håret blifvit atklippt, slöjan och gallret fallit, är hon för verlden död. Emellertid var det, eburu hjertslitande, dock sublimt att åse denna ceremoni, hvilken egde rum inför en talrik publik, deribland flera af den döde fästmannens kamrater voro närvarande. Den unga flickan, bländande skön, gick sitt klosterlif till mötes med en resignation och ett uttryck af himmelsk förklaring, som gjorde det djupaste intryck. Det andra dödsfallet var den 19-åriga grefrinnan de Maistrees. Dotter af general Lamoricitre, gifte hon sig för omkring ett halft år sedan med grefve de Maistre, generalstabs-kapten i den påfliga armån och sonson till den berömde historieskrifvaren Maistre. Hon kunde icke tåla vid klimatet här, förkylde sig genast vid hitkomsten samt slutade några dagar före Jul sin korta lefnadsbana, till djup sorg för make, slägtingar och alla dem som kände henne. Begrafningen försiggick med mycken högtidlighet i härvarande stora jesuiter-kyrka, i närvaro af medlemmar utaf franska ambassaden osh en mängd franska och romerska officerare och damer. Vid ceremonien otficierade mgr Merode, förutvarande påflig krigsminister. Ett tredje märkligt dödsfall är kardinal Pentiniås. Francois Pentini, född i Rom den 11 December 1797, blef kardinal den 19 Mars 1563 och dog den 17 sistl. December. I början af sin offentliga carrigre kavalleriofficer, hade han som sådan i sina unga dagar vistats någon tid i Sverige, för hvilket land han ända till sin död hyste de varmaste sympatier. Ilan egde stora samlingar af insekter, mineralier o. 8s. v. Man tror sig veta, att han skall hafva gjort någon disposition utaf någon mindre del häraf till en eller annan offentlig anstalt i norden. — — — SPANIEN. Bland köpmännen och jordbrukarne på Cuba cirkulerar en skrift, hvilken i st. f. att fästa afseende på de återupprepade fordringarne om slafveriets afskaffande, synes vilja väcka detsamma till lif under en förändrad form. Denna skrifvelse, som blifvit förvägrad att intagas i regeringens tidningar, stödjer sig på grundsatsen, att slaftrågan är öns lifsfråga, och föreslår följande plan: Alla slafvar skola genast och utan någon skadeersättning till sina herrar förklaras fria. Men de, som äro mellan 10 och 60 år, måste hos sina herrar qvarstanna ännu i 10 år ,för att af dem uppfostrask. De, som äro under 10 år, qvarstanna tills de uppnått denna ålder, och de, som äro mellan 60—70 år, kunna efter fritt val arbeta hos sina fordna herrar mot en ersättning af 1!; piaster i månaden, eller förena sig med , det fria folket af sin färg. Negrer, som äro öfver 71 år, skola af sina herrar försörjas. under den tid, som de frigifna mellan 10 —20 år förblifva hos sina herrar, skola de hafva 1 piaster i månaden, de mellan 21—10 år 2, och de mellan 41 — 60 år 3 piaster i månaden, ,,utom hvad deras uppfostran kostark. Alla, som motsätta sig dessa bestämmelser, skola landsförvisas. lI det fall, att slafegarne lida härigenom, skulle regeringen lemna tillåtelse att från Afrika öfverföra så många , vilda slafvar, som innevånarne , må önska, och dessa skola då , uppfostras, civiliseras och omvändas till kristendomenx, hvarföre de skola tjena sina herrar i 10 år mot en månadtlig lön af 1, 2 och 3 piaster. Med detta företag skall en bank förbindas, i hvilken negrerna insätta sina besparingar, så att de penningar, som de frigifna förjena, skulle blifva under deras herrars förvaltning. Slutligen skulle spanska reseringen på passande ställen af afrikanska kusten uppsätta talrika och fasta koonier, som under namnet: , kolonier till omvändelse af afrikanska vildar afsågo itt sortskafla sådane vildar till Cuba. Upphotsmannen till denna plan, som lärer vara understödd från många håll, är don Ios6 Esparrago. Det är dock föga troigt, att England skall medgifva utföranandet af detta förslag, hvilket väl temlisen tydligt afser att anordna en ny slafnandel.