Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1870, sida 2

ytterväggen kan med lätthet upplyftas, och derunder finnes en jernplåt, hvarpå är inristadt et tecken ... jag vet icke, hvilket detta tecken är det ville din morfader aldrig säga mig, ty, menade han, om någon annan, än den som vederborde, finge kännedom om detta tecken, så vore hela hemligheten uppdagad . .. Icke ens du sjelf skulle komma i frestelse att uppdaga för någon annan eller låta någon annan hemta klenoden, då du saknade kännedom om detta tecken, hvilket var sjelfva nyckeln till det hela... Den talande lutade sig tillbaka mot hufvudgärden och betäckte sina ögon med den magra handen, liksom behöfde hon anstränga sig för att rätt påminna sig sin döde faders ord och kunna återgifva fullt troget åt sin uppmärksamt lyssnande son. — På den tiden din morfader törde befallningen i Visby — återtog hon derefter — fick han af en bändelse kännedom om en förborgad urholkning i Silfverhättan. Den betäckes med en sten, som likaledes lätt låter röra sig ur stället för den som hittar densamma. I tredje afdelningen at tornet Silfverhättan finnes ett fyrkantigt rum, omgifvet af tvenne omgångar, den ena ofvanom den andra. I den öfversta af dessa skall du på en af väggarne finna tecknet, och alldeles midt emot detta i den motstående väggen finnes stenen, som bevarar din morfaders lyckokedja. — Nu är jag rädd du talar för mycket, vän Karin — yttrade fru Bengta och steg fram bakom sängen — ja, kunde jag ej tänka det, se här, se här! ... Om det verkligen var, som fru Bengta sade, att den sjuka talat för mycket, eller om det möjligen var hennes eget uppträdande, hvarigenom hon så tydligt påminte om, att en mera, än som ämnadt var, kände hemligheten, — nog af fru Karin låg så blek som ett lik på sängen. Den hjelpsamma vännen hade hastigt fattat