Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1870, sida 2

hans blick helt forskande på ynglingen. Denne åter skiftade firg vid den plötsliga påminnelsen om den honom förestående färden, men han bemödade sig att svara med lugn: — I den stora köpstaden har jag icke varit ... jag skall enligt min faders vilja i morgon rida till Vadstena alt der sammanträlla med rikshöfvidsmannen herr Carl Knutsson ... — Kort blef då eder tid här på gården... hahaha — mumlade riddaren och aflägsnade sig, smägnolande på den påbegynta nidvisan mot koWaldemar Atterdag: ,, Waldemar med varum ) etc. Morgonen derpå stod Nils tidigt i den stora salen, innan ännu någon ens af tjenarne kommit i rörelse. Han lyssnade till minsta ljud inifrån sin moders rum, men der var allt tyst. Slutligen visade sig den tärnan, som sof i rummet bredvid fru Karins, och Nils sporde henne, om hennes matmoder var vaken, samt om fru Bengta befann sig inne hos henne. — Fru Karin är vaken — blef tärnans svar — och fru Bengta är icke hos henne. IIon gicl upp till sig kort efter midnatt! Svaret tycktes göra ett godt intryck på Nils och han öppnade sakta dörren till sin moders ru samt skyndade in. Nu fingo moder och son njuta af ett längre ostördt samtal, och ynglingens glad. förtröstan, att hans moder nog skulle komma til helsa åter, och hans fromma uppmaningar, att ho icke skulle sluta sig så inne liksom i en gra utan släcka ljusen och låta Guds klara dag skin in genom fönstret samt snart omgifva sig me sina tärnor och höra deras sånger, som blilv henne så kära — allt detta hade en förunderlig lifvande verkan på den sjuka. Hon lofvade vå ingenting, men hon tryckte vänligt sonens han (Forts.) ) Med vårt lof.