och i hvardera af dessa sinnes en helgedom, en benskärfva af hvar och en af de elfva apostlarne och i den tolfte en blodsdroppe af Sanct Paulus. Den egenskapen besitter dessutom detta halsband, att den som bär det aldrig skall svikas af lyckan. Din morfader hade vunnit det i ärligt envig, då han en gång befann sig vid Christi graf. Han följdes ock sedan ständigt af lycka och medgång, tills smycket en gång stals ifrån honom. Det var utanför Landskrona på Gotland, när han der ville hindra Conrad v. Jungingen med den tyska ordenshären att landstiga. Sedan dess gick honom allt emot. Han måste lemna Gotland, han drog sig upp åt Bottnen, men slott efter slott gick ifrån honom till drottningen, och slutligen mäste han falla till föga för henne och öfvergifva konung Albrekt ... Drottningen hotade att indraga allt hvad din morfader egde till kronan, och der stod han alldeles utblottad . .. Det myckna talandet mattade synnerligen den sjuka, men fru Bengta hade en bägare till hands, som hon framräckte och hjelpte sin vän att töma. Drycken lifvade märkbart, och det gjorde ett förunderligt godt intryck på hjelparinnan, hvars öga följde med ökad uppmärksamhet hvarje den minsta rörelse hos fru Karin. Denna fattade sonens hand och fortsatte: — Oförmodadt återförde din morfader sedan smycket, och derefter var allt som förbytt. Ilan stod högt i drottning Margaretas ynnest, han fick behålla sina gods och allt log åter emot honom. När han så började känna sina krafter aftaga — det var det sista året han lefde — så öfverlade han med sig sjelf, åt hvilken han skulle lemna den kostbara klenoden, men stannade slutligen dervid, att den skulle tillhöra dig, om du hade mod att hemta dig den. På sin dödssäng uppenbarade han detta för mig och sade mig äfven, hvarest han hade förvarat den. Ville du icke blifva skattens egare, så skulle den ligga i sin