Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1870, sida 2

1) HCUCHALdI ICKC OUCMCLIDALTL: 101SLT SCGMAu II0CISen senomgått sina stadier i själen, lyfter den sig ill den ideala sferen, till det evigt skönas rike, lvarlemnande på jorden allt materielt, och afspegar sitt förklarade väsende uti klingande former if oförgänglig fägring och prakt. Då är det som känslan blir ton, själslifvet nusik. Att söka tyda dessa torernas under är en ängslande uppgift, som dock aldrig fullkomligen can lösas; men på ett visst afstånd förmår dock ordet följa sin bevingade broder och möjligen yckas skärpa uppfattningsgåfvan, förädla smaken och höja blotta aningen till klarare medvetande. Såsom en inauguration af den öppnade föreläsningsserien utfördes utaf en kör af lvinliga och manliga amatörer, under införande af dir. Czapek, Mozarts hymn: ,Ave verum corpus, hvarefter prof, B. iter intog sin plats i katedern. Tal:n började med en hastig redogörelse förtonens akustiska uppkomst och lag, beroende af vibrationen och dess hastighet. Då dessa vibrationer stiga från hundratal till billioner, afficiera de synnerven i stället för hörseln, och genomlöpa äfven i sednare fallet en sjugradig skala (prismans färger) ehuru blott i en oktav. Då vibrationernas antal bestämmer tonens höjd och djup, tillkomma egenskaperna: klangfärg (timbre) och styrka, den sista beroende af ljudvågornas qvantitativa beskaffenhet. På samma gång tonen afficierar hörselnerverna inverkar han ock på våra rörelsenerver, hvaraf förklaras dans-musikens, den militära marsche-musikens betydelse, m. m. Sjelfva djuren afficieras af tonerna, och på vissa själssjukdomar har musiken en mäktig inverkan. Det är dock först såsom ideel makt musiken inträder på konstens område. — Om musiken ur historisk synpunkt är den älsta af all skön konst, så är den i fråga om regelmässig utbildning den yngsta. Så tramträdde operan först på 1600-talet, och instrumentalmusikens högre utbildning är knappt mer än 100 år gammal. Musiken var i det gamla Indien förbunden med gudstjensten och var en af de gamla Vedas bestämd att sjungas. IIinduernas ,Ragis, eller heliga melodier, ansågos hafva sitt ursprung dels från Brahma, dels från Wishnu. Om deras underbara verkan kunde man göra sig ett begrepp, då en sång till natten kunde framkalla mörker rundtomkring så långt sångarens toner ljödo. En sång till elden förtärde sångaren, äfven då han ställt sig i en flods vatten upp till halsen. Den helighet, hvari musiken hölls, förklarar dess oföränderlighet, då man ej vågade gå utöfver de af traditionen emottagna melodierna. För europeiska öron utgör denna musik ett ofullkomligt försök; melodierna äro milda, klagande och flytande, såsom man kan vänta af ett folk, som födt Sakuntalas sånger. Tal:n öfvergick härefter till kinesernes musik, som räknade sitt ursprung från en filosof, hvilken, på derom erhållet uppdrag, drog sig undan till ett aflägset landskap, der han i pipor, skurna af olika bamburör samt med ledning af sångfåglarnes toner, uppgjorde den kinesiska skalar, hvilken dock räknar endast 5 toner. Oaktadt för kinas musik harmonien är främmande, i det man här tål blott den unisona sången, hade man bär dock hunnit längre än i Europa ännu 1000 år sednare. Kineserna hafva ock uppfunnit ett stort antal instrumenter. Prof. B. utförde härefter på pianot ett prof på en kinesisk melodi, som var ej blott egendomlig, utan vacker. Hos hebreerne framstod konung Davi såsom en stor psalmist och harpolekarg. Davidsharpan var dock ej så konstruerad, som vi föreställa oss henne. Strängarnse gingo nemligen ej vertikalt utan horizontalt, från basen till triangelns spets. Från den stora tempelinvigningen af Salomo omtalas närvaron af musikanter till ott antal af flera hundra tusen. Hos grekerna spelade musiken en stör roll både vid gudstjensterna och de olympiska spelen. Ingick sednare såsom fea hufvudsakligt moment i de dramatiska föreställningarne, i och med körerna. Grekerna egde 5 olika tonarter, benämnda efter vissa landskap, såsom den eoliska, doriska m. fl. Deras tonskrift bestod i bokstäfver. Romrarnes musik var i det hela en efterbildning af grekernas; såsom en stor musikvän framstod bland andra kejsar Nero. Det var med kristendomen musiken erhöll sin högre och djupare betydelse, och huru denna framträdde i och med medeltiden, vill tal:n utveckla i nästa förelä ning, som hålles nästa Onsdag, Id. 7 e.m. Efter föredragets slut utfördes af fru Hilda Biörklund, på det intagande sätt som hon besitter, en hinduisk romans och en kinesisk elegi, satta i harmoni af prof. B., båda fulla af rörande behag. — Å Göteborgs Museum hölls i går afton af intendenten för myntsamlingen kammarjunkaren M. Lagerberg det 3:dje föredraget i , Numismalik, afhandlande .Myntförfalskningens historia samt , Det präglade myntets uppkomst: Redan hos de gamla folken hade, anförde tal:n, myntförfalskningar egt rum. Caracalla satte i Rom i cirkulation kopparoch blymynt, försedda med en tunn hinna af ädlare metall. IIerodot berättar, att Polykra:es, herre öfver Samos (525 —550 före Kristus), hade gifvit Lacedemonierna förgyldt bly i stället för guld. Myntförsalskandet belades af Solon 594 före Kristus med dödsstraff. I Rom satte Sulla landsförvisning till straff härför, och Constantin fastställde dödsstraff för detta brott. Under 16:de århundradet efter Kristus börjades nt; ejärrea skala färfalskandet af mynt. isynnerhet