Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1870, sida 2

skande matmoder. IIennes mörka ansigtskärg skiftade i blekgrönt, när hon såg den fubbligomannen, hvilken stod der med betelet i hand och smäskrattade på sitt vanliga vis, utan att det rinjgaste bekymra sig om, hvad som skett — Bättre förspändt, bättre förspändt, fru Bengta — sade han — I riden aldrig till bys med sådana tyglar, hahaha ... Fru Bengtas ögon slammade, men mindre af vrede och återhållen harm, än af ett otvetydigt begär att liksom vilja genomskåda riddaren. Men i hans ansigte kunde man ej se annat än den fallkomligaste sinnesfränvaro. IIva d nn in fru Bengta tänkte derom i sitt sinne, så var dock stunden vigt så stor, att hou icke ville förlora något ögonblick. Hon slog med stolthet sitt hufvud tillbaka och steg in i förstugan samt uppför trappan, ätr följd af de båda bröderna. När hon vände Sig om ösverst i trappan vid dörren till statsalen, g hon nederst på de första trappstegen den förhatlige riddaren stiga uppför. Uppe i salen var allt yst och stilla. Fru Karins små tärnor sutto bleka om kind och arbetade, men de vanliga glada sångerna, som brukade åtfölja deras arbete, när fru Karin sjelf var med, hördes icke, och, när den höga, barska skepnaden af fru Bengta steg in i salen, flögo de upp som skri. mda dufvor. — Har någon varit inne hos fru Karin i dag? — sporde fru Bengta hvasst. — Nej, ädla fru — svarade den äldsta bland tärnorna — vår kära fru bar sofvit hela morgonen och sofver ännu! — Sofver .. hon, det är godt, barn .. och hvem har varit hos henne under min frånvaro? (Forts.)