inskar understöd, får en ansökningsblancett, hvarmed han hänvänder sig till förmingens ordförande eller — i de socknar, ler pauperismen är för stor för att ordranden kan öfverlägga med hvarje särkild undersökare — till kretsförmannen, nvilken åter lemnar en undersökare anvisning på sökanden. Efter dennes rapport bestämmes då, huruvida föreningen vill itaga sig den bjelpsökande och på hvad; tt den vill bispringa honom. Uti de ifrågavarande socknarne införlifvades i allmänhet presten med föreningen såsom ordförande; många ansedda män nwädde dessutom i styrelsen, mångfaldiga både män och qvinnor voro villiga att itaga sig det besvärliga och ofta obehagliga värfvet som undersökare, och äfven allmänheten visade i rikligt mått sitt intresse ör företaget. Nörelsen var således på bästa sätt i gång, då den plötsligt hotales af en icke ringa fara. Inom några af föreningarne sökte man nemligen göra dessa till ett redskap för särskilda reliiösa meningar. Genom att utgå från, att välgörenheten vore ,,en kristlig menighetssak, kom man till det resultat, att understödsföreningarne borde ha en religiös prägel, att understödet borde åtföljas utaf spridandet af kristliga lärdomar och, såsom följd häraf, väl också endast utdelas till äkta kristligt sinnade behöfvande. Denna uppfattning mötte lyckligtvis genast bestämd motsägelse, och efter en kortvarig, om än hård, strid lyckades man genomdrifva den princip, som så väl öfverensstämmer med den genom grundlagen tillförsäkrade trosfriheten, att understödsföreningarne borde antaga sig alla, utan afseende på deras trosbekännelse. Endast en af dessa föreningar — den på Nörrebro — hyllar icke denna åsigt och verkar uteslutande i den inre missionens tjenst; men det skall vara påtänkt att upprätta en annan förening i deuna socken, hvilken skall konkurrera med och, såsom det är att hoppas, uttränga den äldre, likasom detta förut skett i en annan socken, der ett liknande förhållande existerade. En vigtig punkt af dessa föreningars uppgift har nu på sednaste tiden blifvit realiserad, i det under loppet af förliden månad en sammanslutning egt rum mellan de olika socknarnes understödsföreningar. Sedan mellan delegerade från de särskilda föreningarnei en längre tid underhandlingar pågått, ha de nemligen blifvit ense om bildandet af en centralstyrelse, bestående af en dertill vald styrelsemedlem från hvarje förening, likasom ock om vissa gemensamma grundreglor för arbetet, desamma, som hittills varit ledande för de särskilda föreningarne. Centralstyrelsen har för det första gjort till sin uppgift att mottaga de penningebidrag, hvilka lemnas till den gemensamma understödsverksamheten i Köpenhamn. Såväl de fattiges antal som medlen till deras understödjande äro naturligtvis högst olika fördelade mellan de olika kretsarne, hvilket förhållande man önskar utjemna genom upprättandet af en gemensam kassa. Den tanken låg då nära förhanden att låta de olika föreningarnes fonder inflyta i denna, men härtill! har man dock ej vågat besluta sig; man; låter dessa fortbestå och söker bidrag till den gemensamma kassan dels genom srivilliga gåfvor, dels genom tillskott från de särskilda föreningarne. Dernäst vill det gemensamma utskottet draga försorg om organisationen af den privata fattigvården, men det betonar starkt — hvilket för 61rigt också de särskilda föreningarne ständigt uttalat — att man ingalunda vill! motverka den personliga välgörenheten och hindra de många, hvilka finna glädje: i att sjelfva lära känna de pehöfvande, från detta barmhertighetsverk; tvärtom: det är blott det egentliga tiggeriet, det obetänksamma och tanklösa bortkas andet af en gåfva, man vill motverka. Lika litet vill man tvinga någon af de många existerande vålgörenhets-Föreningarne in i centralföreningen, men man hoppas visserligen, att de med tiden af sig sjelsva skola uppgå i denna. Och slutligen har det gemensamma utskottet gjort sig till uppgift att träffa sådana åtgärder för att motarbeta och förebygga fattigdomen, som bäst kunna vidtagas gemensamt för hela staden såsom arbetsanvisnings-kontor, bostädernas förbättrande och dylikt. Samtidigt bärmed räcker den äfven, såsom den officiella fattigvården begärt, sin hand åt denna; men en samverkan mellan dessa båda torde dock stå i vida fältet, då den nye borgmistaren, som för kort tid sedan valdes att förestå fattigvården, förklarat, att han ej kan ingå på ett genomförande af fattigkomitens förslag förrän han haft tid att sätta sig in i förbållandena, och innan den officiella fattigvården blifvit I reorganiserad, kan det svårligen bli fråga om någon samverkan mellan denna och den privata. Det skulle föra alltför långt att här göra en framställning om det sätt, hvarpå understödsföreningarne fört sina principer sut i lifvet; ty för en riktig uppfattning häraf skulle erfordras en noggrannare be kantskap med de förhållanden, hvari förJeningarne verka. Både hänsynen till ut i rymmet och obenägenheten att låta läsa. ren företaga en dylik vandring genon olyckans hålor och eländets boningarförbjuda mig att göra en sådan framställ m — — — — — — —